Påtvingad promenad med barnen
Barnen kommer hem från skolan. "Jag åker till min kompis!", "Jag vill sitta vid datan!". "Jamen, jag tänkte att vi skulle ta en promenad?" säger jag den hurtfriske mamman som suttit inne hela förmiddagen. "Ååååååhneeeeej, jag vill inte.....!" skriker bägge i kör. "Jag tänkte att ni får cykla, det är väl kul?" säger den mindre hurtfriske mamman medan hon letar i huvudet efter ytterligare argument. "Jag följer inte. Jag ska sitta vid datan" säger den äldste sonen medan den andre springer så fort han kan ut genom garaget.
Ja, jag vet. Kanske inte världens roligaste övning för barn på 6 och 8 år. Men nu när hockeysäsongen är slut vill jag att vi ska göra andra aktiviteter tillsammans. Gärna där vi får tid för en pratstund. Och nu på våren är det ju så underbart ute. "Det är ju så härligt ute. Tycker ni inte?" säger den allt utom hurtfriske mamman som inser att hon har helt slut på argument. Tydligen är det bara du själv som tycker det här skulle vara roligt. Inse och gå vidare.
Men jag ger mig inte. Med milt övertalningstvång får jag med mig barnen. "Jätteroligt mamma, ska vi svänga här? Är det här vägen hem?" Hrm. Efter en stund går det bättre. "Jag vill aldrig hem mamma, jag vill cykla hur länge som helst" säger storebror. Han är så rolig. Så här är det ofta. Ska familjen hitta på något då är det alltid någon som protesterar hej vilt. Sedan tar det hur mycket energi som helst att uppbåda kraft att genomföra i alla fall. Sedan är det alltid så att de tycker att det är kul till slut. Tänk vad underbart det vore om de någon gång sa "Ja, det låter roligt mamma. Det gör vi!" varpå de springer ut i hallen och klär på sig och sätter sig i bilen (eller var de nu ska ta vägen). Som sagt, det händer aldrig. Inte ens när det är något som jag vet att de verkligen vill göra. "Neeej, inte nu mamma. Nu vill jag göra det här...". Gud, vilken energi det tar!
Min äldste son älskar spel och datorer. Han skulle kunna sitta vid dem jämt. Med vissa avbrott för lego förstås. Men det får han inte. Vi sätter tydliga och många gränser när det gäller spel. Försöker i alla fall. Jo, men det gör vi. Faktum är att han får sitta väldigt sällan. När han sitter och spelar tycker jag nämligen att han blir så personlighetsförändrad. Skriker och gormar och skäller ut den som kommer och pratar med honom. Det tar lång tid för honom att komma ner i varv efter ett spelpass och allt detta skrämmer mig. Massor.
För vad händer när han blir äldre. Vad händer när han inte längre lyssnar på oss. Vad händer när han blir myndig? Ja, jag oroar mig. Ändå inser jag ju att datan och spelen naturligtvis måste få ta plats. (se bara själv hur jag håller på....) Men inte hur mycket som helst. Ibland skulle jag vilja säga "Nej, ingen data eller spel på en hel månad.". Bara för att slippa se honom åla sig framför mig i hopp om att jag ska tillåta honom att spela. Och detta är bara början, det inser jag såklart....
Bara 8-10 år till på mig att visa storebror allt annat som gör livet värt att leva. Så känner jag det ibland. (Det låter som om han är mogen för inläggning på spelmissbrukarhem men så farligt är det inte. Jag har bara en tendens att övertolka signaler från mina barn ibland... och sedan förstora dem. Som den gången mellanbror dödade en humla och jag, i halvt panik, förklarade för min man att nu är det kört, vår son kommer att bli massmördare. Jag har läst att de ofta börjar med att ha ihjäl smådjur. Döda en humla. Den som är så söt, nyttig och ofarlig..Behöver jag säga att min man tyckte att jag överdrev en aning.)
Men ändå. Jag vill vara förberedd. Förberedd på att slåss för min son och hans liv i det verkliga livet. Inte via rollspel på nätet 24 timmar om dygnet.
Vår promenad då? Jo, den var mysig. Bland annat fick jag veta att mellanbror är kär. I någon annan än sin mamma. Snyft.
Här är lite bilder. Vi bor ca 2 km från storstaden Piteås puls och så här lantligt kan det vara där. Fantastiskt eller hur? Älskar skylten med älgar. Då känns det att vi är i Norrbotten.
Har ni några regler för dataspelande och hur fungerar dem?
/BB
(Alla bilder privata)
Stå på dig i att minimera dataspelandet! Det finns faktiskt inget srskilt nyttigt med det, och barn som sitter för mycket vid dator och TV-spel kan senare uppvisa autismliknande symptom (har jag hört). Jag tror inte att det är så dumt att övereagera lite. Du har ju sunda tankar! Mina barn är bara 2 och snart 4, men det kommer dröja mycket länge innan de ens kommer att få närma sig datorspel. Att vara ute i naturen och umgås mycket med familjen gör dem gott för kropp och själ. Håll stövlarna leriga! Det är ett av mina motton.
Hej "Barbro"
Att genomföra en härlig tanke man har med sina barn är inte alltid så himla lätt!Jag brukar ha lite barnen i Bullerbynkänsla och vill så hemskt gärna genomföra det med mina barn ,,,,tanken känns alltid fantastisk men det blir sällan lika harmoniskt i värkligheten,,, men jag ger aldrig upp!
Du verkar ha sunda tankar om dig själv o dina barn
och du verkar inte heller ge upp!!!
Ut i skog o mark, det händer små saker där men stora för sinnet!!!
Vi har (efter år av reglering och bråk och tjat) gett tappt och släppt speltiden fri och det reglerar sig självt jättebra. 10-åringen, 8-åringen och 6-åringen, lessnar jättefort. Det kan bli spelsessions när ett spel är nytt. Då sitter de och spelar och hjälps åt att varva det. Sen lessnar de och det går dagar, veckor, innan de ids spela igen. Storebror som är 12 spelar mycket. Han har alltid älskat att spela. Han blev också en liten djävul med horn i pannan när han spelade och det gick dåligt. Men sen upptäckte han fuska.se och kan bli odödlig osv och friden infann sig. Han skulle behöva reglering, men å andra sidan finns det inte så mycket annat han gillar att göra så jag låter honom hållas. Han har lärt sig massor av engelska, är en av de mest allmänbildade i klassen och snäll och fin så jag tror inte han tar så stor skada. Däremot tycker jag att han rör sig för litet vilket är ett ständigt bråk mellan oss. Vi för ständiga diskussioner om att han själv måste minska ner på spelandet, men han går i skolan till 15 tiden varje dag och måste slå av datorn 20.00 så det är den tiden han har. Jag tror att det reglerar sig i längden. Han kommer att lessna. Det är mycket kompisar hos honom och de spelar mycket tillsammans-turas om. Det är väldigt socialt. Och det är oftast min son som vill att de ska gå ut och göra annat. Så jag vill tro att det ska gå att ha det fritt...
