Lillebror sitter som ett plåster på mamma som just anlänt, lagom trött efter arbetsdagen.
Puss och ett snabbt hej till pappa som gör en rivstart och åker iväg på kvällspass. 
"Upp, homma, homma.... mamma, homma", efter gosigt kramkalas vill den lille sonen komma upp på barstolen och hjälpa sin mor göra pannkaka (å då menar jag pannkaka av pannkakan...).
"Ihhhhh... mim, mim (min, min) skriker han och vevar med vispen i pannkakssmeten så att hälften landar på bänken. "Meja, meja" nu ska mer mjöl ner i smeten och det snabbt "iiiihhhhhhh....." tjuter den outhärdlige sirenen söte sonen när mamma tycker att det räcker... 

"Vajmt, vajmt" konstaterar lillebror sedan nöjt när mjöliga mamma skjutsar in plåten i ugnen samtidigt som hon i sista sekunden räddar mjölpåsen från att göra en oplanerad flygtur genom rummet och precis hinner fånga smörbyttan innan lillebrors näve lyckas gräva loss innehållet... 

Den tålmodige modern balanserar sedan tallrikar som värsta jonglören, försöker smidigt komma undan lillebrors långa armar medan hon vid sidan av dessa motoriska rörelser försöker lösa en tvist mellan storebror och mellanbror, typ vem som egentligen rev lego star wars skeppet först... och vems fel det egentligen var att en liten bit kommit bort... En tvist som, när mamman trött tänker efter,  ideligen kommer tillbaka i hennes och övriga familjens liv, bara förklädd i olika skepnader. Tätt återföljd av mammans (som tusentals gånger innan) försök att förklara att hon omöjligt kan välja sida då hon inte vet vem som gjort vad men att hon innerligen hoppas att de kan hitta biten tillsammans....osv. osv.

När maten så äntligen landar på bordet tar det en liten stund innan de båda större pojkarna hittar sin väg till köket. (Den lille har redan hunnit duka om tre gånger och uppfordrande uppmanat sin ömma väldigt irriterade moder att lyfta upp honom i hans kungastol.) Det är ju så mycket annat som bara måste göras först.... en oväntad legobit dyker upp, en boll råkar ligga så lämpligt just framför soffan.... varför inte spela lite boll innan maten...  eller kanske vi skulle ta och leka den där leken när man gömmer bollen under tröjan och rusar in i sovrummet och jagar varandra under sängen??

"Är den nygjord eller är den, hrm du vet, sådär uppvärmd typ?" mellanbror är alltid skeptiskt inställd till all mat - trots att han faktiskt råkar älskar pannkaka (o våfflor och plättar, variationen är stor =) så måste han ändå förvissa sig om att det är den bästa sorten innan han kan undslippa ett positivt utlåtande....

Lillebrors bordsskick skulle inte platsa bra på nobelfesten. Inte på någon annan middagsbjudning heller för den delen. Allt ska på hans tallrik. Han scannar lystet av bordet och är inte nöjd förrän ALLT på bordet i någon form förts till hans kännedom. Sedan äter han några tuggor innan han slutligen får för sig att bjuda på lite musik. Ivrigt spelande med skeden mot bordet eller tallrikskanten väntar han på applåderna. Om inte det är tillåtet så koncentrerar han sig istället på att få allt bort från tallriken. Ner på golvet bara. Varför ska maten vara på bordet? I tallriken? Nej, undra vad som händer om man istället häller ut det på golvet. Jaha. Mamma blev lite arg. Eller mycket arg. Py. Ett litet smutsigt finger åker upp i luften. Py. Lillebrors avväpnande fyande på sig själv och sina påhitt gör att mamma, nästan, inte kan bli så arg som mamma skulle vilja....
 
Några tappra försök till social samvaro under tiden som familjen duckar inför flygande pannkaksbitar avslutar så denna måndags underbara familjemiddag. Nu stundar hockeyträning för storebror. Efter 30 minuters kombinerad ständig påminnelse om vad som ska göras inför träningen (byta om), bortstädning av middag, blöjbyte och coachning av mellanbror som vill hitta en kompis att vara med, tre mindre avvärjningar av bråk och slutligen en smärre brottningsmatch för att få in alla i bilen när det återstår 3 minuter, är familjen äntligen på väg.

När mamman slutligen lämnat rätt son på uterinken frågar mellanbror mjukt "Men mamma, vad ska du nu göra? Blir du alldeles ensam nu? Går det bra eller blir du ledsen då?" 

På en gång är all irritation som bortblåst och allt förlåtet. Underbara unge. 
Faktum är att mamma skulle göra vadsomhelst (nästan) för att få vara ensam någon gång. En liten stund bara....
 
 

Nej, det är klart att inte längtan förtar nuet. Längtan förstärker väl snarare nuet. Om vi inte längtat skulle inte upplevelsen av nuet vara lika stark. Förutsatt att jag längtat =)

I min jakt på bilder för mitt tema pulsar jag runt bland mina planteringar och hoppas att jag inte ska trampa på något värdefullt =) Försöker fånga lite vintersömniga växter... Idag får kaprifolen visa upp sig. Måste säga att den ser oförskämt pigg ut trots snökristallernas täcke...

I övrigt har vi haft en skön helg, har varit bortbjuden på middag alla tre dagar... vilken lyx!!


 

Trädgård i vintervila.
Det ska bli mitt eget lilla fototema här framöver.... därför kommer jag att plåga er med lite bilder från de växter som orkar titta fram under vintertäcket.

Dagens reflektion: att längta - är det att förlora tiden i nuet?

All yta är förgänglig.
I själva definitionen av yta ingår det att det finns något under.
Ytan kanske ska skydda, lura eller locka?
Vissa ytor går fort att tränga igenom medan andra kräver mer arbete...

Många gånger eftersträvas yta, andra gånger gör man allt för att komma under.
Vattenytan är en polerad yta som både är vacker, skön, transparent och lätt att forcera.
Belöningen kan vara en lagom hård och väl formad sandbotten.  

Stenskär bjuder på vackra ytor att vara på, men också mycket vattenyta att vara i.

Tisdagstema.

Har läst ut en underbart inspirerande trädgårdsbok som jag fått i present av mina systrar och min mamma. "Tre mästare, tre trädgårdar" av Lotte Möller. Mästarna är Per Friberg, Gunnar Martinsson och Sven-Ingvar Andersson. Jag visste inte så mycket om dem innan, det ska erkännas. Men med hjälp av Lotte Möllers inspirerande och faktafyllda text så är jag nu synnerligen medveten om deras verk.

Jag känner igen mig (hahahahahaaaaaa.... INTE i deras storhet och professionalism) men däremot i deras passion för rummet i trädgården och planlösningen snarare än växterna....

Nu är jag fylld till brädden av ideér och sitter och skissar planer för fullt.... jag har ett "uppdrag" som jag fått av en arbetskamrat och sedan har jag två som bara nämnt i förbifarten att de gärna skulle få lite förslag... skojar ni, det är ju det roligaste som finns....! För att inte tala om min egen trädgård, jag är nu uppe i fem måste-absolut-genomföra-ideér... och min man är behövd i minst två av dem... måste fundera ut en övertalningsteknik... =)

Dagens filosoferande: jag lever ett underbart liv men är det något jag ibland kan ångra så är det att jag inte tagit fasta på mitt trädgårdsintresse tidigare... tänk att ha detta som arbete!!

Jag tycker mycket om att måla tavlor. Med blandat resultat... Just nu har jag ett projekt där jag målar Smultronstället (kommer ni ihåg Hildur, Harald och Hilja?), en plats i Norrbotten där jag tillbringade delar av min barndoms somrar. Nu är alla tre döda och stället har sålts och kalla det obotlig nostalgi eller skyll mitt tjat om min barndom på min ålder men innan jul fick jag för mig att jag ville bevara minnet av platsen. Jag ville också visa mina barn Smultronstället som jag upplevde det.

Jag målar bara ur minnet och med magkänslan, alltså är det inte fotografiskt korrekt... husen ligger lite hullerombuller och avstånd stämmer inte. Mamma och pappa fick tavlan i julklapp, det är ju även min mammas barndom och eftersom mormor också är död ville jag framförallt visa mamma att minnena lever kvar....

Jag är inte helt klar ännu, men jag kanske visar lite bilder då och då.... den är ganska stor och detaljrik så det tar en stund att göra den helt färdig.

NEJ, jag är inte gravid. Tyvärr. Eller inte. Ganska bra. Tror jag.
MEN om det inte vore för att jag fyller 42 skulle jag och min man kanske fundera på en fjärde.... 
ELLER också inte. 
VI är superglada över våra tre.
Där ett tag var ett omöjligt, två helt otänkbart och tre en fullständig utopi. 
TRE är ett underbart tal, det är antalet barn i vår familj och det är antalet ord i "Jag älskar er".

Nej, några fler barn blir det inte.
Men det är först nu som jag uttalar det högt för mig själv... jag kommer att sakna att vara gravid... den där totala lyckan att bära sitt barn, att vara "välsignad"....  att vänta och att sedan bara vara. Lycklig och i ett hormonellt rus...

ELLER också inte.
Jag hade en jättejobbig graviditet med lillebror.
När jag tänker efter. 
MEN det gör jag inte.
I alla fall inte på det tråkiga. 

En bild på min trea i magen är mitt bidrag i dagens tisdagstema. 


   

Plötsligt börjar en mängd trädgårdsideér tumla runt i mitt huvud....
Jag går in på Adlibris för att se om det finns några nya spännande böcker om trädgård...
Upptäcker till min stora lycka att samma helg som jag är i Stockholm arrangeras en mässa i Sollentuna; Rum & Trädgård....
Köper pärlhyacintlökar och börjar fantisera om mina tulpanlökar som tittar upp i ....JUNI.... kanske, om de överlevt vintern vill säga....
Jag har också börjat skissa på lite vår och sommarprojekt....

... hursomhelst, jag tillåter mig att ha vårkänslor. Och det känns underbart....
Men fram till dess ska jag också njuta av vintern... Nu när äntligen snön har kommit.