Ja, här kommer del 2 till slut. Vädret var väl inte toppen men.... hursomhelst, jag lär följa upp med mer bilder vart efter det växer... det är ju det som är så kul med trädgård, den ändrar skepnad nästan från dag till dag!!

Trevlig helg på er!!

I vår familj har vi gott om hår. Jag tycker också om att låta håret vara lite långt, inte minst på mellanbror. Det sägs att Simson, en man från bibeln, hade sin styrka i håret. Så varför då klippa det?

Hrm, nej, jag vet att min son inte är en biblisk figur men likafullt tycker jag om lite halvlångt hår på unga killar. Tids nog hinner de vara kortklippta. Därför finns det också en styrka hos mig, att våga avstå från att klippa det, trots ivriga påpekanden... fast nu har de tystnat... Kanske de smider planer som de gjorde för Maria, där någon från släkten klippte sonen när hon inte var hemma? Hahahahaaa, ja, man vet ju aldrig. 

Ett härligt rufs på en härligt nyduschad tuff och stark kille, eller hur??

 

Midsommarhelgen har passerat och jag summerar.
En lugn helg med mycket god mat och goda efterrätter, fika och annat syndigt smultert... Vilket också märks när man ska ta på sig "arbetskläderna" och återgå till jobbet... I alla fall en vecka till, sedan bättras nog midjemåttet på ytterligare några centimeter. Men vad sjutton, på sommaren får man njuta, tids nog kan jag gå på diet.. (läs dyster höstdiet).

Mycket lek och mys och stillsamma "vara-i-nuet" aktiviteter. Första steget inför ta-dagen-som-den-kommer filosofin som ofta får råda på våra ledigheter (vare sig vi är bortresta eller hemmavid). Båtliv och stugboende varvat med lite spontana besök. Min svägerska har varit i Piteå, bor normalt i USA, och som alltid har vi trevligt när hon är hemma. Saknade hennes man och barn förstås men de kommer alla igen om några veckor... Hon berättade att hon spridit min blogg bland sina svenskvänner i USA så nu passar jag på att hälsa dem varmt välkomna!! Jätteroligt.

Min svägerska har en fantastisk trädgård och nu har jag "beställt" bilder från henne för att ni alla ska få ta del av hennes svensk/amerikanska trädgård. Jag lovar, ni kommer inte att bli besvikna...

Jag har inte varit in på bloggen på ett tag och fick därför en rejäl överraskning när jag såg att många nya besökare hittat hit varav några som hittat mig via tidningen Lauras blogg guide?! Mycket riktigt, min blogg rekommenderas som en bra blogg för 40 plussare!! Vad kul! Att de hittat lilla mig?? Fantastiskt. Fascineras och förundras ständigt över räckvidden för bloggvärlden...
Men nu hoppas jag såklart att ni UNDER 40 inte blir bortskrämda..hahahaaaaa...

Efter en helg full av sol valde måndagen att bjuda på lite regn... Jag är glad, min gräsmatta behöver verkligen vatten. Denna gång blir jag inte lika deppig (hahaha, förmodligen för att jag inte har PMS denna gång!!) utan njuter istället av att tillbringa lite tid inne. TV, böcker och blogg. Nu har jag mer lust. Kanske jag t.o.m målar lite? En väninna var hit och frågade om vi inte skulle ta en målarafton tillsammans och klart jag nappar på det... Lite vin och tilltugg och inspirationen kommer att flöda... *fniss*

Barnen har haft avvänjning. Inför sommar och julledigheter tar det alltid lite tid innan de varvar ner från kompis och aktivitetsnivån. Va, ska vi bara vara familjen? Ut på stugan? Men vad ska vi göra där? Sedan går det någon dag och så börjar de slappna av i "ta-dagen-som-den-kommer-filosofin"... Midsommarhelgen var som sagt en bra övning. Generalrepetition inför sommaren. Snart har vi åtta veckors drönande (läs midsommarfirande) framför oss...

Härligt!!

Måste få avlägga rapport från skyttegraven. Där arbetar jag i mitt anletes svett och blir uppäten av mygg.
Men klagar jag?
Ja. Men det är bara för att få lite tröst... egentligen älskar jag ju detta, det vet ni.

Nåja, ibland tar jag mig en tur och kollar vad som händer i min trädgård i övrigt. Visar därför en tidig bild av en av mina allium som börjar slå ut. Kan göra vem som helst glad... Mina pallkragar med hallon och allåkerbär...  Mina fin-fina vita tulpaner...

Försöker fotografera för trädgårdsvisning 2 (obs detta är inget PR trick att jag aldrig kommer till skott utan bara tjatar om det) men min jädrans kamera har börjat konstra... alla bilder från baksidan blev överexponerade... eller ja, vad det kallas vet jag inte... Jag ska försöka igen.

Ni får ursäkta att jag håller mig kort nuförtiden (åh vad skönt, tänker ni nu...) Men jag hinner inte.... klockan drar iväg... så mycket att göra och så lite tid att göra allt man vill....

Idag är det tisdagstema röd.

Här associerar jag den röda färgen med svensk sommar. Faluröda hus med vita dörrar och prästkragar i krukor... flaggstång, högt gräs och fika i bersån. Det är den svenska svala röda.

Den heta spanska röda tar andan ur mig. Efter semester i Spanien tänker jag på deras röda intensiva blommor i kraftig grönska. Blommor som är stora som äpplen.

Två röda. Från två kulturer och med olika innebörd. Men samma färg.

(Den "svenska" bilden är tagen hos min lillasyster, de har en underbar liten stuga på deras även i övrigt underbara tomt på landet.)

Idag är inte en bra dag för Barbro.

Jag har hämtat ett lass kompostjord på Bredviksberget. Men det ligger kvar på släpet. Regnet öser ner.

Jag tänkte skotta grästorv inför häckinköpet imorgon. Men det känns inte aktuellt. Regnet öser ner.

Jag tänkte göra rundtur i trädgården del 2. Hm, fina bilder det inte skulle bli..... Nej. Regnet öser ner.

Jag tänkte skriva en berättelse. Men jag har tappat lusten. Börjar tänka om när det gäller att prata livserfarenheter, filosoferande och resedagböcker. Det kanske inte är så bra? Det kanske bara är jobbigt privat och patetiskt. Självutlämnande och integritetsförstörande. Tappade lustar öser ner.

Kanske skulle jag istället måla en stund?? Nej. Vad jobbigt. Tappade lustar öser ner.

Kanske skulle jag läsa en bok? Har jag någon rolig, glad, spirituell? Nej.

Tappade lustar öser ner i form av regndroppar.


Men nu vet jag. Jag ska se en film jag hyrde häromdagen. Något om en buske. Och Ola Rapace. I en trädgård. Det ska väl göra susen??

Tillägg: Förresten såg jag Söderläge OCH Sommartorpet tidigare ikväll och det gjorde mig i alla fall gladare för stunden.....

Är nu med i tisdagstema äntligen.. har länge kikat nyfiket men inte riktigt tagit steget... Men nu är jag med!
Väljer att visa en bild inifrån som visar öppna dörrar ut mot naturen och trädgården... För mig är det största lyckan, att vistas utomhus. Ballongerna får symbolisera barn och festlig stämning eftersom glada barn i naturen är självklart för mig. Tillbringar mycket tid i skog och mark också genom stugboende bland annat. 

Öppna din dörr och låt gränserna suddas ut! Ute blir inne och inne blir ute, tänk om man kunde ta en bit av naturen med sig in, mer än bildligt talat! 

Nu är det sommarlov för alla barn.

Var på examen med 39 graders feber för att se mina älskade killar sjunga för fröken och alla församlade föräldrar. Barnen är för söta där de står i sina fina kläder med ögon som glittrar och kroppar som spritter men som tränats att stå stilla... Där står mammor och pappor, syskon och släktingar.... alla rörda och stolta över sina examensfina barn. Jag tänker på mina egna skolavslutningar och fylls av en nostalgisk, varm och kärleksfull känsla. Men också med lite vemod. Tänk vad länge sedan! Men examensfirande, liksom många andra traditioner, är konservativ, det är inga märkbara förändringar sedan vår barndom. Därav nostalgin och den gråtmilda upplevelsen. 

Historien upprepar sig. År efter år. För familj efter familj. Tänker på hur lika vi är, alla familjer med kamerorna i högsta hugg. Så mycket gemensamt, så nära rent fysiskt, men ändå så långt ifrån varandra. Det som då, just här och nu, sammanfogar oss, oavsett våra övriga liv, är vår stolthet och kärlek till våra barn. Det mest centrala och värdefulla för oss alla. 

Det fanns en tid då jag inte trodde att jag skulle få dela den känslan med andra lyckliga föräldrar. En tid då jag och min man inte kunde få barn. Under åtta långa år kämpade vi, med inseminationer, hormonsprutor, äggplockningar och provrörsbefruktningar. Att vi orkade.

Tur att vi orkade.

När jag tittar tillbaka inser jag att vi hade det fruktansvärt jobbigt. Jag vill inte att ni ska tycka synd om oss, vi har fått tre underbara barn vilket är mer än nog plåster på såren. Men det är klart att en sådan sorgeprocess påverkade mig. 22 år, nykär och otroligt sugen på att skaffa stor familj blev jag istället barnlös, arg, undflyende, lite bitter, ledsen, ledsen, ledsen och vettskrämd. Dessutom kände jag mig ofta avtrubbad och distanserad.

Idag stannar jag ibland upp och reflekterar över hur jag tillät barnlösheten stjäla några av våra bästa år i vår ungdom. Varför var jag inte kapabel att nyttja tiden till annat än grubblerier och ältande? Jag vände sorgen och min förtvivlan inåt och min man och jag valde att under lång tid inte berätta om våra problem för våra vänner. Följaktligen gick all energi åt till att upprätthålla en hyfsat lycklig fasad. Ingen ska behöva tycka synd om oss, vi ska fixa detta själva, det kommer att gå... snart får vi berätta att vi ska ha barn... snart....

Idag kan jag inte förstå hur vi tänkte.

Vi förlorade 7 år av personlig utveckling och jag vill inte tänka på alla vänner jag kunde ha fått om jag orkat anstränga mig. Istället för att använda tiden aktivt satt vi av den... Dagar, veckor, år.... de skulle bara genomlidas....

Lite överdriver jag såklart, hoppas ni förstår det... men i perspektiv till vad som hänt sedan den dagen när jag bestämde mig för att ta kontrollen över mitt liv, är det lätt att se hur avgränsat och likriktat vi levde ... hur jag utvecklade min introverta sida till att göra mig till en person, oförmögen att kunna bjuda på mig själv...förstenad av rädsla och förstummad av sorg.

Jag har alltid haft problem med min blyghet och ibland sociala tafatthet.... även om många som känner mig kanske inte skulle tro det idag. Under de barnlösa åren var det många gånger nära att jag skulle ta beslut att dra mig undan helt och hållet. Det var så vansinnigt jobbigt att bara vara. I synnerhet med människor jag inte kände så väl.

Det är den negativa sidan av de barnlösa åren. Men det positiva överväger trots allt. Åren av daglig ångest och förtvivlan har idag gett mig ett ovärderligt perspektiv på lyckans skörhet och en nyttig insikt i att ta vara på livet varje dag. Jag är oerhört tacksam över allt det jag har och jag vet inte om jag skulle ha varit det om erfarenheten av barnlösheten inte funnits. Och då menar jag inte att jag är mer tacksam eller älskar mer än ni andra, däremot är jag övertygad om att jag personligen tar mer tillvara på mina känslor än om jag inte fått denna erfarenhet...

Vid vårt femte (!) provrörsförsök lyckades vi äntligen. Det var sista försöket, vi hade gett upp och gjorde det mer för att vi råkade ha ett försök kvar. Jag hade bestämt mig för att vägra ramla ner i det svarta hålet igen och därför hade vi ställt oss i adoptionskö, skaffat hund och jag hade börjat studera på universitet. Nu skulle jag sluta tycka synd om mig själv. Gud vilken patetisk människa jag tyckte att jag var. Insikten slog praktiskt taget ner som en bomb och uppvaknandet var hårt. Men nödvändigt.

Sedan har allt hänt ganska snabbt. Mellanbror kom via naturligt sätt, likaså lillebror. Fantastiskt.
Jag är ödmjukt lycklig.

Varför berättar jag allt detta?
Jag vill dela med mig av min livserfarenhet. Hur dåligt man kan må, hur bottenlöst förtvivlat allt kan verka, hur man plötsligt kan komma till insikt och ta kontroll och hur sedan livet kan ta en ny vändning... Kontroll eller slump? Fysiskt eller psykiskt? Jag vet inte. Jag nöjer mig med att konstatera.

Naturligtvis finns det liknande historier med inte fullt så lyckliga utgångar... jag har all respekt och empati för dem. Oavsett utgång är ändå det viktiga vad man lär sig och tar till sig....

Har ni haft livserfarenheter som gett er nya perspektiv på livet??

Kram på er och glad sommar med era barn!


Bildtext: Skulle ha haft lite roligare sommarbilder men vi har glömt kameran på stugan.... suck. Istället bjuder jag på pioner och en utblommad hägg, visst är den fin när den blir svagt rosa, just innan den vissnar. Tyvärr är nu min gigantiska hägg full med häggspinnmallarver.... mindre roligt. Har varit riktigt risig i helgen så jag har inte orkat göra inlägg ens.... fattar ni hur dålig jag varit? *skratt* Men nu känns det bättre. 

Om du fick önska.
Vilken superhjälte talang skulle du då vilja ha?

Jag hörde det på radion och plagierar frågeställningen rakt av. Erkänn att det är kittlande? Att ha en förmåga som inte är mänsklig. Att använda den för att förverkliga sina drömmar. Eller kanske för att hjälpa andra.

Smaka på ordet. Super hjälte. Man ska alltså vara super duper duktig och man ska vara en hjälte, "en beundransvärd person som utför stordåd" (Wikipedia). Den kvinnliga motsvarigheten är hjältinna. (Varför hör man aldrig ordet superhjältinna?)

Nu tycker jag att vi lämnar "fröken-Sverige-uttalanden-som-fred-i-hela-världen" och ägnar oss åt egoistiska självuppfyllande mål.... Det blir liksom roligare då. Hrmpf... sa hon lättjefullt och rodnar lite lätt.

Jag vill (börjar väl barnsligt bra..) kunna förflytta mig till och från olika platser på bråkdelen av en sekund. Tänk att kunna besöka vilka platser du vill i världen utan att vara borta mer än korta stunder. Hälsa på vänner och städer obehindrat utan att vara saknad och utan att sakna. Kanske inte klassificerat som stordåd men ändå.

En annan önskvärd förmåga är att kunna utföra alla dagliga sysslor i huset och göra middag, städa, tvätta utan att det tar mer än några minuter. Då kunde jag ägna all tid åt mina barn, vänner, man (hrm... märk ordningen =) och intressen. Min titel skulle då bli "Supermamman - med rätt att hinna". Det är väl superduperduktigt stordåd??
 
Jag stannar där. Nu vill jag höra era fantasier... 


Bildtext ovan:
Idag är det äppleträdet som tar plats i trädgården. Blir nog inte fullt så många äpplen som ifjol men tillräckligt ändå. Tulpanerna har också börjat blomma.  Efter examensfirande i Strömbackas herrgård med middag och lekar med storebrors klass har jag grävt i mina pallkragar ikväll och planterat hallon och allåkerbär. Imorgon åker fröna ner i jorden. Jag får täcka dem med duk så kommer de nog att gro ganska snabbt. Rädisa, morot, salladsböna. luktärt och sallad, vanlig och ruccola. Yummie....  

Varar ärlighet längst? När är det okej att vara ärlig och när ska man leverera vita lögner? Var sätter man gränsen?När man ber om en åsikt vill man då ha ett ärligt svar? Eller är det bara en social umgängesform?

Att inte såra någon känns viktigt. Å andra sidan. Hur ledsen blir man inte om man inte får ett ärligt svar och sedan får veta "sanningen" via en omväg eller uttalat på annat sätt...?


Är det egentligen intressant att få oärliga svar? En spegelbild som bekräftar allt du tycker själv och aldrig ifrågasätter? Hur utvecklas man då?

Egna insikter kostar så mycket i tid, misstag och livserfarenhet. Tänk om man istället kunde ha öppna dialoger och diskussioner kring våra olikheter och olika uppfattningar? UTAN att hamna i konflikter eller ovänskap. 

Var tycker ni att gränsen går? En kompis sa till mig att hon tyckte att gränsen gick vid "om man frågar om en åsikt vill man ha ett ärligt svar" men att råd och åsikter man inte frågat om ska aldrig uttalas. Ärligt eller oärligt?
Vilken inställning har du?

Okej, börja inte nu att kommentera ALLTFÖR ärligt, det är jättebra för självförtroendet med små vita lögner ibland (hahahahaaaaa...)   OCH, tro för allt i världen nu inte att jag inte är ärlig när jag besöker era bloggar, detta var menat i största allmänhet! (Ja, nu har jag minsann tjorvat in mig i garnnystanet... *skratt*) 

För övrigt har jag varit på Granngården och köpt planteringsjord och frön idag.... tänkte dock hålla mig till imorgon.. kan någon komma och hålla i mig!!! :-0

Det finns ett antal tillfällen i livet när man skulle vilja kunna stanna tiden. För att kunna njuta mer av stunden.
När mina barn föddes.
När vi gifte oss.
När vi byggde vårt hus.
När mina barn tog sina första steg och sa mamma första gången...

Första besöket på Rydlinge plantskola.

Skratta ni. Ni vet inte hur det känns att komma till paradiset fast man i högsta grad lever...
hahahaaa... nåja, nu kanske jag inte ska överdriva så våldsamt....
Istället försöker jag återge en mer sansad version av mitt fredagsbesök...

Rydlinge motsvarade alla förväntningar med råge. Där hade jag kunnat vara i timmar. Bara vandra runt och insupa atmosfären. Buteljera den och ta med den hem. Inspirerande. Vackert. Välskött. Frisk mångfald. Ett besök som gav mersmak.

Lillebror var inte lika road som sin mamma. Men det gick bra ändå, så länge jag rörde mig framåt vill säga.
Därför är jag också extra glad över de plantor jag fick med mig i farten... Hallon, allåkerbär, en dvärgberberis och stor daggkåpa.  Jag fick också prata med Curt själv. Mannen bakom plantskolan. Han gav mig några goda råd och därför blir det snarast ett besök till. Då ska inhandlas:
* måbär till häck
* typ björkspirea men större och med rosa blommor. De ska ersätta rosenspirean under äppelträdet. Som ni kan se på bilden nedan har jag kapat ner dessa på Curts inrådan eftersom de var så risiga. De ska sedan, efter att de växt till sig lite, flyttas till ny plats. Dessutom ska jag plantera de nya spireorna vid den andra altanen, bilder på platsen kommer en annan gång.

Jag har börjat förbereda pallkragar för hallonen och åkerbären, snart har jag två dubbla pallkragar och två enkla. Bilder på dessa kommer också men jag ska först plantera och fröså. Just ja, jag har också gjort en örtodling.... planterat i krukor,,, förnyat i "rabatterna"... VÄDRET i Piteå har varit fantastiskt i helgen, 25 grader varmt... riktig sommar! Därför har vi också såklart grillat och bara njutit. Mellanbror badade idag på min mor och fars stuga... 17 grader i vattnet... brrrr... men det var nära att jag följde med i.....

Fundering. Är det bara jag som, när jag blir riktigt inspirerad, skulle kunna stänga av hela världen och bara grotta ner mig? Behöver en pausknapp. Som i Törnrosa kanske. Hela världen somnar ett tag för att sedan väckas upp i min paradisiska trädgård.... Hahahahaaa. Eller också skulle man klara sig utan sömn.... och jobba på natten när alla sover....

Hysteriska kvinna lugna ner dig! OK - men imorgon måste jag till Granngården och köpa mer jord.... och frön. Och kanske en pipranka....

Mer bilder från helgens bravader i trädgården....



Bildtext: Daggkåpa i koppartunna vid lekstugan, berberis i planteringen på baksidan vid fågelbadet och vår hustomte(!), allåkerbär och hallon väntar på att få bäddas ner, spireor har klippts ner, vid äppelträdet, min klematis är manshög och översållad med blomknoppar!!, mina bräckor är underbara nu, visst är rosenplistern vacker? älskar också bladfärgerna. Det är nästan alltid bladen som avgör mina inköp, blommorna är mindre viktiga, får mer fungera som utropstecken.