Nu bloggar jag!
Det var tvunget. Jag var tvungen. Av en inre kraft som inte gick att stoppa. Tro mig, jag försökte. Jag har varit smygbloggläsare under en tid. Men nu vill jag komma ut ur garderoben. Det var inget lätt beslut. Jag har en tendens ibland att älta saker och ting... fråga min man :-)... Själv föredrar jag att kalla det analys. Jag vill gärna tänka lite innan jag agerar. I alla fall ibland.
Att blogga känns som ett stort beslut. Det tar tid, det ger prestationsångest, det anses ibland lite "fult" och verkar ibland nästan lite provokativt. Jag har fått höra kommentarer som "är inte bloggande väldigt exibitionistiskt?", eh, jaaaa, kanske det... "måste man hela tiden få bekräftelse utifrån?", "vad kan man skriva om som skulle intressera andra?" "varför vill man blogga, är inte det bara trams?". Jag vet inte. Men jag har i alla fall varit nödd och tvungen att skapa denna blogg. Jag bara måste få ett forum för mitt kreativa kaos. Det vill säga ett forum för att uttrycka mig själv, mina åsikter och mina intressen. Det är ju så förb-t kul att skriva!!
Sedan har jag också fått många hurrarop. Flera av mina vänner, nära och kära har sporrat mig. Tack! Det här känns hur roligt som helst. Och varför bloggar man då? Ja, som nybliven bloggare och amatör har jag kanske ett naivt svar.
1) Mitt stora behov av att uttrycka mig i skrift
2) Mitt behov att ha ett forum för att testa ideér, ställa frågor, få feedback
3) Hitta "likasinnade", de finns inte alltid fysiskt nära
4) Skapandet. Lägga ut mitt "skapande" och skapandet av bloggen i sig.
5) Min drivkraft tvingar mig att hitta ett sätt att kanalisera och samla alla ideér och funderingar på en och samma plats, kanske kan det göra att jag bättre kan analysera mig själv och mina egentliga behov/önskningar?
Ehhh, alltså jag sammanfattar. En plats för min psykoterapi. Plötsligt ser jag mig själv utifrån. Hoppas bara det speglar mig själv inifrån.
Jag var tvungen. Nu känner jag mig pirrigt lycklig. Nu börjar det. En nya era i mitt liv. (Ja, ja jag ska sluta tjata om detta, det känns lite krystat nu...)
Hoppas också hitta många nya inspirerande vänner därute! Har redan hittat bra bloggar som jag gärna återkommer till, ni kommer att hamna på min länksida.
/Barbro (ett fingerat namn, har inte bestämt mig ännu för att gå ut med riktigt namn då jag först vill känna mig för, tänker på barnen och resten av familjen)
har nyss haft barbo med familj på frukost och den familjen kan verkligen göra ordet taberask rättvisa...tur att man är välbärgad för nu är det bara att bege sig till närmaste mataffär...tack gode gud höll övervåningen även denna gång, förstår inte att deras barn försöker ta sig ner genom golvet när vi har en trapp..
hade hoppas på lite helglugn efter frukostbesöket, men vad händer?? de lämnade barnen kvar hos oss och nu vet jag inte vad som kommer att hända, just nu skriker en av de (söta) pojkarna, låter ungefär som en armé har övning där uppe...
har inte läst igenom barbros hela blogg ännu eftersom den inte är speciellt kort, tänker ta mig tid och kommer sedan med åsikter som jag hoppas skiljer sig från hennes...:-)
tack för att det finns så fina vänner... det känns så bra när man vet att man lämnar barnen i god omsorg... nu slapp vi fixa lunchen och det är väl ok om vi hämtar dem efter middagen?? vore skönt att lägga sig i soffan och ta igen sig lite. Gäääääsp. Hmmmm lugnt o skönt. Det var god lax, by the way! Om det blev något över kan ni väl skicka den med barnen ikväll ;-)
Efterssom barbro och hennes söta man åt upp all lax så kunde vi tyvärr ej skicka med storebror o mellanbror, men vi handlar mera imorgon så då är ni välkomna!!!!!
Nä ,nu måste jag återgå till städning av huset!=/
