Examen framkallar vemod och lyckokänslor




image225


Nu är det sommarlov för alla barn.

Var på examen med 39 graders feber för att se mina älskade killar sjunga för fröken och alla församlade föräldrar. Barnen är för söta där de står i sina fina kläder med ögon som glittrar och kroppar som spritter men som tränats att stå stilla... Där står mammor och pappor, syskon och släktingar.... alla rörda och stolta över sina examensfina barn. Jag tänker på mina egna skolavslutningar och fylls av en nostalgisk, varm och kärleksfull känsla. Men också med lite vemod. Tänk vad länge sedan! Men examensfirande, liksom många andra traditioner, är konservativ, det är inga märkbara förändringar sedan vår barndom. Därav nostalgin och den gråtmilda upplevelsen. 

Historien upprepar sig. År efter år. För familj efter familj. Tänker på hur lika vi är, alla familjer med kamerorna i högsta hugg. Så mycket gemensamt, så nära rent fysiskt, men ändå så långt ifrån varandra. Det som då, just här och nu, sammanfogar oss, oavsett våra övriga liv, är vår stolthet och kärlek till våra barn. Det mest centrala och värdefulla för oss alla. 

Det fanns en tid då jag inte trodde att jag skulle få dela den känslan med andra lyckliga föräldrar. En tid då jag och min man inte kunde få barn. Under åtta långa år kämpade vi, med inseminationer, hormonsprutor, äggplockningar och provrörsbefruktningar. Att vi orkade.

Tur att vi orkade.

När jag tittar tillbaka inser jag att vi hade det fruktansvärt jobbigt. Jag vill inte att ni ska tycka synd om oss, vi har fått tre underbara barn vilket är mer än nog plåster på såren. Men det är klart att en sådan sorgeprocess påverkade mig. 22 år, nykär och otroligt sugen på att skaffa stor familj blev jag istället barnlös, arg, undflyende, lite bitter, ledsen, ledsen, ledsen och vettskrämd. Dessutom kände jag mig ofta avtrubbad och distanserad.

Idag stannar jag ibland upp och reflekterar över hur jag tillät barnlösheten stjäla några av våra bästa år i vår ungdom. Varför var jag inte kapabel att nyttja tiden till annat än grubblerier och ältande? Jag vände sorgen och min förtvivlan inåt och min man och jag valde att under lång tid inte berätta om våra problem för våra vänner. Följaktligen gick all energi åt till att upprätthålla en hyfsat lycklig fasad. Ingen ska behöva tycka synd om oss, vi ska fixa detta själva, det kommer att gå... snart får vi berätta att vi ska ha barn... snart....

Idag kan jag inte förstå hur vi tänkte.

Vi förlorade 7 år av personlig utveckling och jag vill inte tänka på alla vänner jag kunde ha fått om jag orkat anstränga mig. Istället för att använda tiden aktivt satt vi av den... Dagar, veckor, år.... de skulle bara genomlidas....

Lite överdriver jag såklart, hoppas ni förstår det... men i perspektiv till vad som hänt sedan den dagen när jag bestämde mig för att ta kontrollen över mitt liv, är det lätt att se hur avgränsat och likriktat vi levde ... hur jag utvecklade min introverta sida till att göra mig till en person, oförmögen att kunna bjuda på mig själv...förstenad av rädsla och förstummad av sorg.

Jag har alltid haft problem med min blyghet och ibland sociala tafatthet.... även om många som känner mig kanske inte skulle tro det idag. Under de barnlösa åren var det många gånger nära att jag skulle ta beslut att dra mig undan helt och hållet. Det var så vansinnigt jobbigt att bara vara. I synnerhet med människor jag inte kände så väl.

Det är den negativa sidan av de barnlösa åren. Men det positiva överväger trots allt. Åren av daglig ångest och förtvivlan har idag gett mig ett ovärderligt perspektiv på lyckans skörhet och en nyttig insikt i att ta vara på livet varje dag. Jag är oerhört tacksam över allt det jag har och jag vet inte om jag skulle ha varit det om erfarenheten av barnlösheten inte funnits. Och då menar jag inte att jag är mer tacksam eller älskar mer än ni andra, däremot är jag övertygad om att jag personligen tar mer tillvara på mina känslor än om jag inte fått denna erfarenhet...

Vid vårt femte (!) provrörsförsök lyckades vi äntligen. Det var sista försöket, vi hade gett upp och gjorde det mer för att vi råkade ha ett försök kvar. Jag hade bestämt mig för att vägra ramla ner i det svarta hålet igen och därför hade vi ställt oss i adoptionskö, skaffat hund och jag hade börjat studera på universitet. Nu skulle jag sluta tycka synd om mig själv. Gud vilken patetisk människa jag tyckte att jag var. Insikten slog praktiskt taget ner som en bomb och uppvaknandet var hårt. Men nödvändigt.

Sedan har allt hänt ganska snabbt. Mellanbror kom via naturligt sätt, likaså lillebror. Fantastiskt.
Jag är ödmjukt lycklig.

Varför berättar jag allt detta?
Jag vill dela med mig av min livserfarenhet. Hur dåligt man kan må, hur bottenlöst förtvivlat allt kan verka, hur man plötsligt kan komma till insikt och ta kontroll och hur sedan livet kan ta en ny vändning... Kontroll eller slump? Fysiskt eller psykiskt? Jag vet inte. Jag nöjer mig med att konstatera.

Naturligtvis finns det liknande historier med inte fullt så lyckliga utgångar... jag har all respekt och empati för dem. Oavsett utgång är ändå det viktiga vad man lär sig och tar till sig....

Har ni haft livserfarenheter som gett er nya perspektiv på livet??

Kram på er och glad sommar med era barn!


Bildtext: Skulle ha haft lite roligare sommarbilder men vi har glömt kameran på stugan.... suck. Istället bjuder jag på pioner och en utblommad hägg, visst är den fin när den blir svagt rosa, just innan den vissnar. Tyvärr är nu min gigantiska hägg full med häggspinnmallarver.... mindre roligt. Har varit riktigt risig i helgen så jag har inte orkat göra inlägg ens.... fattar ni hur dålig jag varit? *skratt* Men nu känns det bättre. 

Kommentarer
Postat av: Esters Mamma

Ok, det är sommarlov men jag kan inte låta bli när jag läser din text.
Jag bestämde mig för att jag kunde inte få barn och så var det. Anpassade mig för att vara en av dom som inga barn skulle få och har alltid haft bonusar så visst har jag klarat mig. Förstår precis vad jag läser om i ditt inlägg.
Gick igenom massor med tester och hormonbehandlingar innan jag sa STOPP, jag orkar inte mer...
Mitt äktenskap gick i kras efter 12 år och då var jag ju glad att jag inga barn hade. Träffade min nuvarande sambo och blev sjuk av p-medel så vi slutade för jag kunde ju ändå inte få några barn.*det gjorde inget om det skulle bli nåt:-)* Efter 5 år så kom hon, min lilla älskling Ester. 40 år gammal så fick jag nåt som jag aldrig trodde jag skulle få.
Kram till dig

2007-06-10 @ 22:04:19
URL: http://estersmamma.blogg.se
Postat av: Lilla My

Vad fint du skriver. Jag har inte dina erfarenheter med barnlöshet men har sett det på nära håll och sorgen varje gång det misslyckas tar på på alla sätt.Jag är så glad för eran skull.Kram

2007-06-10 @ 22:15:23
URL: http://myslivochhem.blogspot.com
Postat av: Mariakoden

Jaaa-du...Varje gång när jag läst ett nytt inlägg av dig så tänker jag när jag läst sista raden att: Jo...klockrent, så bra skrivet. Allt blir lixom sagt. Finns inget mer att tillägga. Sen gillar jag ditt sätt att skriva! (Här skulle jag vilja sitta å visa vad för speciella saker jag menar, typ peka på skärmen å säga DET DÄR!! å det där...å det där...ja du fattar!?!?!)
Själv tappade jag mamma när jag var 22, ungefär den åldern när man slutat (jag iaf) att tycka att morsan är töntig! Jag vet ingenting om min barndom...när mamma velat berätta så sa jag att "Men lägg av....så töntigt" Å sen när man ville få veta så var det försent... pappa dog för tre år sen å han visste ju ine typ nåt. Detta har påverkat mig! Jag kan tycka att folk gnäller en massa över skitsaker å sånt...å gnäller bakom ryggen! (fast jag kan åxå gnälla själv! Medveten om det!!fast försöker jobba på det) Jag blir en liten hagga för jag har väldigt svårt att låta saker vara...var nyss med om en grej som var jobbig, en konflikt andra kunde ha tagit men som jag tog, nu e allt frid å fröjd men det är jag som är haggan. Men det köper jag.
Oj det blev llångt inlägg, men du. Lycka till med larverna! Själv högg vi ner vårt träd lagom till majbrasan!!
Kram å gokväll!!
(orkar inte läsa ignom det jag skrivit....kör iväg det NU, med stavfel å allt.....)

2007-06-10 @ 22:26:20
URL: http://www.mariakoden.blogg.se
Postat av: Mariakoden

Oj. Skulle nog läst igenom det först.
En massa stavfel.

2007-06-10 @ 22:29:13
URL: http://www.mariakoden.blogg.se
Postat av: Liza

Vilken otroligt bra berättare du är
- du skriver så målande om "livet".
Tack för att du ville dela detta med oss bloggers!
Kram!
Liza

2007-06-10 @ 22:40:45
URL: http://vardagslycka.blogg.se
Postat av: Thea

Fint skrivet.
Jag har ju erfarenhet av sekundär barnlöshet under några år i vårt liv. Stora tjejen kom snabbt och var knappt planerad men sen körde det ihop sig med utomkvedshavandeskap och misslyckad operation så att syskon på naturlig vär dömde läkarna ut direkt. Tungt. Två provrörsförsök och därefter kände vi att vi ville adoptera. När hela lååånga adoptionsprocessen var klar och våra handlingar var i Kina blev jag gravid med Lillan.
Dessa år av längtan och motgångar har gjort mig nästan religiös på nåt sätt. Har blivit ödmjuk för livet och uppskattar allt mycket mer nu än vad jag gjort tidigare. Då tog jag allt för givet.
Jag skulle aldrig velat ha dessa år ogjorda trots att det var jobbigt (men också roligt och spännande) när det pågick.
Kram

2007-06-10 @ 22:50:09
URL: http://www.theasrum.blogg.se
Postat av: Vicke

Håller med Mariakoden för precis så tänker jag när jag läser dina texter. Som jag tycker så mycket om att läsa oavsett om de handlar om roliga eller sorgliga saker. Livet är ju inte bara en dans på rosor...
Blir så rörd när jag läser dina ord om hur ni kämpat så för att få barn och tänk vad förgivet jag tagit det. Men du fick mig verkligen att tänka på att det inte alltid är så...
Man ska inte ta allt så förgivet men visst vet jag ockå av egen erfarenhet att man växer av svårigheter!
Det har jag gjort!!
Massor av kramar till dig

2007-06-10 @ 23:20:02
URL: http://www.vickes.blogg.se
Postat av: maloppa

Tack för att du delade med dig av ditt liv på ett så vackert och berättande sätt. Härligt att läsa. Själv har jag däremot blivit med barn jättelätt men inte haft lika lätt att behålla dem. Till slut vågade jag knappt gå på toa efter positivt gravtest och har inte kunnat glädja mig fullt ut under mina graviditeter. Efter många missfall fick jag till slut mina två härliga pojkar och jag tänker ofta på att barn inte är en rättighet utan en gåva som man ska vara rädd om. Det finns aldeles för många som skaffar barn utan att tänka det minsta på barnen.
På fredag är det dags för mig att stå där med en klump i magen och undra hur de kunde bli så stora så fort...
Kram till dig och dina barn!

2007-06-11 @ 05:34:54
URL: http://maloppas.tradgardsblogg.se
Postat av: Lisa

Det är så sant det du skriver...Och vad skönt att kunna stå där idag och titta i backspegeln och känna att det är just "backspegeln" du tittar i..jag tror precis som du att man ska bära med sej de svåra sakerna som en källa av visdom att lära sej av, inte för att gräma sej eller bli bitter av, utan snarare för att påminna sej om vilken människa man blivit tack vare dem, inte trots dem. Alla erfarenheter berikar oss, och det är av dem vi formas till de människor vi är idag!*skickar många goda krya-på-dej kramar åsså nåra extra-kramar ovanpå det!

2007-06-11 @ 06:22:22
URL: http://lisasbibliotek.blogg.se
Postat av: Karin

Vad fint att du delar med dig. Det går nog inte att föreställa sig smärtan av att vänta på barn. Jag ahr förstått på vänner som väntat länge på barn att smärtan släpper inte på en gång fastän man blivit gravid. Tänk att du fick så fina barn till slut! Kramar i massor till dig.

2007-06-11 @ 09:02:27
URL: http://hemochliv.blogg.se
Postat av: ingegerd

Man har svårt att sätta sig in i smärtan att gå och vänta på att bli gravid år efter år,starkt av dig att skriva om det!Jag tycker att du är en fantastisk person och om det är för allt du har gått igenom så,,,, är jag glad för det! Låter det egoistiskt eller... Ni har fått 3 fina pojkar som vi får ta del av och vi är glad att det blev just det ägget och den sperman =)

2007-06-11 @ 11:33:15
Postat av: Barbro

Estersmamma: Jag är så glad för din skull, vilken solskenshistoria! Åh vilken söt liten Ester du fick sen =)KRAM Lilla MY: Det är många som bär på historier kring barn, barnafödande, missfall eller barnlöshet. Blir fascinerad varje gång jag tar upp ämnet... men det finns många andra saker i livet som också formar oss! KRAM Mariakoden: Vad tråkigt att du förlorade din mamma så ung! En mamma betyder mycket hela livet. Och så pappa sedan... Sådana förluster formar en person såklart jättemycket.Men du verkar vara en underbar person som ändå verkar kunna ge otroligt mycket till andra, tur för din familj att de fick dig som mamma och sambo(?). Och tack för dina alltid så roliga och fina kommentarer =)Har enormt svårt att se dig som en hagga!! Håller med dig, gnäll bakom ryggen är enormt trist... bättre att ta det öga mot öga...(stavfel, ja så blir det när man läser Linda Rosing..hahahahaaaa)KRAM
Liza: o tack för att jag hittat er fantastiska bloggers!!!ni är underbara. KRAM Thea: Jag känner igen mig i det där du säger om att bli religös... det är därför jag predikar, hahahahaaaa... Vilken fantastisk "resa"! KRAM Vicke: Ja, visst är det så att man växer av svårigheter... för det är då man ifrågasätter och värdesätter, allt lyfts fram i ljuset... men det är klart att det finns gränser på vilka svårigheter man ska utsättas för... KRAM Maloppa: Det måste ha varit jobbigt... att hela tiden vara rädd att förlora sitt barn... Jag har också gått igenom två missfall, varav ett sent. Ja, just ja, ni har en vecka senare än oss?! Då har du en mysig och stolt stund att se fram emot... KRAM Lisa: Precis så är det! Källor av visdom. Bra uttryckt. Genom åren har jag plöjt igenom många "visdomsböcker", som för att komplettera mina egna erfarenheter. Det finns många som har satt ord på allt detta, och du som är bokoman, har du läst Paulo Coelhos böcker? Fantastiska, med underbara budskap, inte minst Alkemisten. KRAM Karin: Tack för dina fina ord! KRAM
Ingegerd: Du är för gullig Ingegerd! Tack själv för att du finns där som min vän och tack för den glädje dina barn sprider till oss! Du betyder mycket för mig... KRAM
KRAMAR i massor till er alla för att ni tar er tid att reflektera över mina texter!! Ni är bäst=))

2007-06-11 @ 21:33:59
URL: http://www.barbros.blogg.se
Postat av: Conradvilma

NICE SITE WELL DONE

2010-12-02 @ 07:50:46
URL: http://conradvilma.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0