Lägga livspussel...

image166


Igår kväll träffade jag några av mina kära väninnor. Maja bjöd på en underbar middag , gott vin och smarrig efterrätt... på en tisdag!!! Hur lyxigt är inte det?? Det är alltid lycka att bli bortbjuden på middag, men mitt i veckan känns det ÄNNU lyxigare på något vis.... Syndigt lyxigt...

Hur får ni kära bloggvänner ihop era livspussel? Igår diskuterade vi (återigen, vet inte för vilken gång i ordningen...) bråkiga barn, feminism och hur vi ska ta kvinnlighet på allvar, utseende och fördomar, våra jobb, våra män... behovet tycks oändligt.... 

Så nu har vi börjat fundera över att starta upp ett kvinnligt nätverk. 

Med tema livspussel. (Neej, inte en junta!!! Nätverk!!) Tanken skulle vara att träffas och genom mindre formella övningar och genom att bjuda på sig själv och sina erfarenheter ska vi hitta balansen tillsammans...  Hur kan man vara en förstående, pedagogisk, självuppoffrande mamma, en sexig, åtråvärd, villig (och självuppoffrande??) älskarinna och fru, en duktig, ambitiös, trevlig (och självuppoffrande???) anställd samtidigt som man också vill göra sådant som bara JAG tycker är roligt, givande eller intressant.... UTAN att få dåligt samvete eller känna sig egennyttig om sin tid?? 

Hur viktigt är det att tillåta sig att må bra? Hur vet man att man har balans i aktiviteter med familjen, jobbet, mannen och sina egna intressen? Om det känns som att det kantrar... som att nu håller jag och min man på att tappa orken och våra känslor för varandra... hur hittar vi tillbaka? När det ENDA sonen vill göra är att spela dataspel och allt annat är skiiiiitttråkigt, vad gör man då, säger ok  till spel, avgränsar eller förbjuder? När man börjar fundera på att byta jobb, börja utbilda sig, eller helt byta bana i livet? Hur "ska" man tänka? Hur brukar andra analysera och vad blev utfallet?? Varför vill män mer än kvinnor (i alla fall när det gäller jobbet)? Eller gör de inte det och hur ska vi då få kvinnor att uttrycka sina önskemål tydligare? SKa vi anpassa oss till männens villkor eller ska vi sätta villkoren själva? Hur gör man då?

Vi pratar om kvinnor som vill. Mycket. Hela tiden. (Varför verkar det hela tiden som att jag anspelar på sex?????!!!) Vilja och ambition. Att vara älskad, att älska och vara lycklig och att göra andra lyckliga...

Vad jagar vi? Är det vår egen lycka? Familjens? Barnens? Vad är lycka då? Hur känner vi igen den? Hur kan vi bli bättre på att uppskatta varandra? "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra", en bok av Liza Marklund (pitebo!!) och Lotta Snickare. Skrämmande läsning men en bok vars innehåll vi ofta diskuterar på våra middagar.

Men vad skulle hända om vi skulle bli fler. Fler som utforskade livets stora gåtor tillsammans? Med empati, värme, engagemang och uppriktig vilja att utvecklas.... kan kvinnor hjälpa kvinnor??

Nej, nu är det godnatt....igen, just när det var så kuuuuul (låter som barnen... hahaha.....)

Kommentarer
Postat av: Anonym

Hej..
Många, svåra och viktiga frågeställningar... bara det att man funderar på olika frågor tyder ju på det som enligt mig är viktigast: att man bryr sig!!
Om du undrar är problemen/frågorna ungefär det samma oavsett om man lever med en man eller kvinna..;)
Soliga kramar från Mona

2007-04-26 @ 11:24:08
Postat av: ingegerd

Undrar om vi kvinnor nånsin kommer att ha ett liv utan dåligt samvete!
Tror att vi måste kunna säga att det här är JAG,ta mig som jag är,varken mer eller mindre!!!
Kramar från Din vän ingegerd

2007-04-26 @ 17:51:39
Postat av: Lilla My

Låter underbart med kvinnligt nätverk.Att bara vara ...tjattra..mmm.Ha en god natt

2007-04-26 @ 22:45:13
URL: http://myslivochhem.blogspot.com
Postat av: Persilja

Jo,det skulle vara superbra med ett sånt nätverk, men när jag läser får min mage lite ont och jag har redan hunnit börja mala "hur ska jag orka/hinna engagera mig i EN enda sak till"????
Det är DÄR skon klämmer för mig. Lär jag känna en ny vän blir jag lycklig, men samtidigt lite stressad; ännu mer av min tid äts upp?! Det är hemskt när man är mittuppiet!!!

2007-04-27 @ 09:45:39
URL: http://fyrabarnsmamman.bloggagratis.se
Postat av: Barbro

Nej, dåligt samvete kommer vi nog alltid att få dras med. Men jag tror också på att medvetandegöra VARFÖR man får det och hur man kan undvika det, stärka varandra så att vi kan leva ett lyckligare liv här och nu.. Det dåliga samvetet är ju på något sätt sunt, det tyder på empati och att man bryr sig om som Mona säger. Men det får inte ta FÖR mycket energi och tankeverksamhet, då är det av ondo. Är kvinnor sämre på att göra val än män? Dvs. att välja bort? Känner mig urusel på det, men jobbar på det... Så Persilja, jag respekterar verkligen att du känner så, vi måste alla hushålla med vår tid. Men samtidigt, behöver vi inte varandra för att orka med resten??

2007-04-27 @ 15:24:20
URL: http://www.barbros.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0