Gott Nytt 2010




Mina nyårslöften innefattar träning och färdigställande av ett antal påbörjade projekt. Visst är det en härlig tid av harmoni, denna tid mellan nyårsafton och trettondagen. Den tid på året då i alla fall jag är fullt övertygad om att detta år är det år allt ska hända. Redan efter trettondagen brukar däremot vissa av nyårslöftena blekna och jag börjar ifrågasätta om de verkligen var så genomtänkta....

Men inte i år. (Notera att det är några dagar kvar till trettondagen.) I år ska vi utmana varandra på jobbet. Och det kommer absolut att borga för framgång. Tävlingsinstinkten. På tre månader ska vi tappa tio procent av vår vikt. Låter som ett drömscenario och kanske lite väl i det ljusblå... Men faktum är att vi bytt lokaler på jobbet och är nu alldeles i närheten av Step-in. Det om något kommer naturligtvis att hjälpa oss att lyckas. Helt övertygad. I alla fall kommer ni alldeles säkert att få följa med på denna ytterst dallriga, jag menar darriga, färd genom min kommande rapportering.

Jag fick många fina julklappar, inte minst av mina barn, kära systrar och min mor o far. Men min roligaste julklapp är nog makens, en ritbräda till datorn. Har redan testat lite och det känns riktigt kul! Hoppas lära mig att använda den snabbt. Bilder lär komma.

Det finns kanske någon som undrar vart mina fågeltavlor tog vägen. De kommer tillbaka, jag hade bara lite problem med datorn och bilderna och lyckades inte riktigt få till det. Idag bjuder jag på lite fiskar istället. En illustration som var med i ett av mina arbeten på Berghs. Vad fiskar har med 2010 att göra? Ingen aning.

I övrigt känns det riktigt harmoniskt tycker jag =) Hur har ni det med nyårslöften?

Illustration: Marie 2009


Måla från minnet

image328

Jag tycker mycket om att måla tavlor. Med blandat resultat... Just nu har jag ett projekt där jag målar Smultronstället (kommer ni ihåg Hildur, Harald och Hilja?), en plats i Norrbotten där jag tillbringade delar av min barndoms somrar. Nu är alla tre döda och stället har sålts och kalla det obotlig nostalgi eller skyll mitt tjat om min barndom på min ålder men innan jul fick jag för mig att jag ville bevara minnet av platsen. Jag ville också visa mina barn Smultronstället som jag upplevde det.

Jag målar bara ur minnet och med magkänslan, alltså är det inte fotografiskt korrekt... husen ligger lite hullerombuller och avstånd stämmer inte. Mamma och pappa fick tavlan i julklapp, det är ju även min mammas barndom och eftersom mormor också är död ville jag framförallt visa mamma att minnena lever kvar....

Jag är inte helt klar ännu, men jag kanske visar lite bilder då och då.... den är ganska stor och detaljrik så det tar en stund att göra den helt färdig.

Ja, då var det måndag igen...

image162
... och jag gör en liten sammanfattning av vår helg.

På lördagen gjorde familjen ett besök på
Leos Lekland i Luleå. Barnens paradis. Men även föräldrarnas. I alla fall om man vill rasta barnen... för här finns det gott om plats för bensprattel, spring och gymnastiska övningar.... Åkte dit med rastlösa, konfliktsökande barn och åkte därifrån med svettiga, slutkörda och glada barn.... Mmmm, kunde ha varit så i alla fall. Svettiga och slutkörda kanske men inte glada.... "Ska vi hem redan..... typiskt, vi har ju bara varit här i en timme" utbrister mellanbror och grimaserar till svar när jag vänligt men bestämt förklarar för honom att "Nej, vi har faktiskt varit här i tre timmar... tänk vad tiden går fort när man har roligt..." Just det, jag och Anna hade riktigt roligt när vi fick loss lite shoppingtid under tiden som våra män vaktade barnen....

Pä kvällen blev det pokerafton med grannarna. Riktigt roligt. Höll (!) på att sopa banan och somna med 300 kronor under huvudkudden (ja, jag vet, man ska inte spela om pengar...) men trots att jag gjorde mitt bästa för att överlista två av kvarterets pokerkungar(!) med både skarp intelligens (hrmpf...?) och lite psykande prat så måste jag erkänna att jag till slut fick kapitulera. Men det var bara för att jag var så trött.... man orkar ju inte vara skarpsynt hur länge som helst =)

Söndagmorgon bestämde vi oss för att göra en cykelutflykt. Sagt och gjort. Allt packades.... det krävs en del för att vi ska kunna lämna hemmet... men till slut kom vi oss iväg. Tur och retur till Bergsviken.... inte illa. Pojkarna var hur duktiga som helst och kämpade tappert på. Med fikarast som morot lyckades de till och med behålla humöret och orken hela vägen. Mysigt!

Imorgon fyller min far år. Vad ska man hitta på? Önskar sig ingenting som vanligt. Nåja, något får jag komma på, har ju en halv dag imorgon att fixa det på.... har faktiskt en överraskning på G. Mamma bjuder på palt, mums, alltid välkommet....

Ja, det här var ju lite planlöst irrande.... nallen är med för att presentera mitt senaste alster på snickarkursen. Ett brickbord. Jag ska ha det på altanen, tänker att det kan vara bra när man ska bära ut morgonkaffet.... 

God natt så länge,  

Glad Påsk!

image116

Jag kände plötsligt doften. Doften fick mig att minnas något jag glömt.  Känslan den väckte var nästan av lite nostalgisk karaktär. Jag mindes min första dag på jobbet för drygt fem år sedan. Förväntningarna, lite nervositet men mest nyfikenhet. Så var det idag också. Jag har förstås varit där och hälsat på tidigare under mammaledigheten. Men det är inte samma sak. Idag var det dags. Dags att ta tjuren vid hornen. Dags att återgå till att förtjäna sitt uppehälle.

När jag stiger in på mitt rum ser jag mig omkring. Jag måste städa. Jag lovar mig själv att verkligen rensa. Nu ska det gamla bort. In med det nya. Även om jag just nu bara har en vag aning om vad det nya kommer att vara så kanske städningen skulle få allt att klarna? Det känns viktigt. Mina arbetskompisar är underbara, jag känner mig efterlängtad. De är för gulliga. Och roliga, vi har alltid roligt tillsammans. Känner att jag saknat dem mer än jag trodde. Efter fem timmar och en god lunch tillsammans summerar jag första dagen och känslan jag har när jag åker hem påminner fortfarande om den där första dagen på jobbet. Förväntansfull. Men också en varm och glad känsla i maggropen. 

När jag kom hem idag färdigställde jag min kära tupp. Min man frågade just hur jag kom på att göra den och helt ärligt har jag ingen aning. Den bara dök upp i mitt medvetande och bad om att bli tillverkad. Det känns som att det är lite dalahäst möter lantgård....

/BB 

Mina målningar - ett intresse som växer

Jag målade mycket som yngre. Men sedan har jag tappat bort det. Förstår inte varför. Inte för att mina tavlor är så fantastiskt begåvade eller unika eller ens speciellt intellektuellt kulturella. Jag menar, jag lär inte göra något odödligt intryck i världshistorien. Men det är kul. Först ångestladdat. En vit duk som stirrar på en och frågar; "Jaha, och var tänker du börja?". Men sedan efter lite experimenterande brukar det lossna. Ibland har jag bilden klar i huvudet och ibland växer den fram eftersom. Jag visar er mina tre senaste tavlor. Som ni ser gillar jag rött. Nämnde nog det tidigare, att falurött är en stor favorit. Lustigt nog är rött en färg jag absolut undviker när det kommer till kläder eller övrig inredning. Men när det gäller målning, då kommer rödfärgstuben fram.

Jag har inte hittat "mitt" uttryck än. Måste man det? Det känns så. Jag känner mig lite förvirrad överhuvudtaget måste jag säga. Den här mammaledigheten har fått så mycket att snurra.... Jag har hamnat i någon sorts skapar/hantverks-koma tillstånd.

... får fortsätta sedan, blev bjuden på kaffe hos familjen B. Underbart!

/BB

image112
image107
image113
image108image109image111

Den översta tavlan växte fram efter att jag upptäckte en "by" i min rödfärgade grundmålning. "Fågelblomman" blev till när jag såg att min blomma inte var en blomma utan en fågel. Tavlan med blommor målade jag efter att ha läst "Tusenkonstnären Stig Lindberg", Jag är fortfarande inspirerad av hans stil och gråter över att jag missade utställningen på nationalmuseum i Stockholm i vintras.

(Privata bilder)


Snickarkurs - livet på en pinne


Jag går på snickarkurs en gång i veckan. Har jag glömt nämna att jag är mammaledig? I en dag till. Har varit hemma i ett år och börjar halvtid (man måste ju arbetsträna..) på måndag. Känns både roligt och lite ångestladdat. Här har jag gått och levt ett sorglöst och lyckorusigt familjeidylliv och nu måste man börja jobba... tur att jag har ett ganska kreativt arbete. Riktigt kul faktiskt att träffa alla arbetskompisar och dessutom liiiiiite skönt att komma hemifrån en stund om dagen. Min man ser också fram emot att få mer ensamtid med lillebror. (Nä, jag har inte hindrat honom från att vara pappaledig tidigare, detta upplägg var något vi kom överens om :-)) Och jag är inte ledsen för det. Jag har verkligen vältrat mig i ledigheten, Känns oerhört lyxigt så här på 40-årsstrecket...

Men få se då, vad skulle jag skriva om? Jo, just ja, min älskade snickarkurs (min man kallar det träslöjd... hrm).
Doften, dammet, lugnet, dånen från maskinerna. Känslan att jobba med trä som material, har ni tänkt på alla möjligheter som finns i en Malåbräda... Måste också nämna den fantastiska känslan på första träffen när jag frågade kursledaren om han trodde att jag skulle klara att göra ett klaffbord utan byggbeskrivning. Om det var realistiskt. "Visst, nog går det". Va! Jag är van att höra "Nej, det går inte, så kan du inte göra" av de flesta män jag känner när jag presenterar mina ideér. Jag var mycket imponerad. Fram till han sa att det har han lärt sig säga, han har tre vuxna döttrar och en fru. Dessutom kröp det fram senare att han hade tänkt tillägga "Det beror på hur länge du har tänkt hålla på...". Tur att han inte sa det då. Då hade jag inte haft mitt klaffbord idag. Eller också kanske jag hade köpt ett på Ikea (betydligt billigare och enklare kan tyckas...)

Kaffe och fika, skratt och samtal. Allt från roliga historier, snickare kan många, till kvinnligt och manligt beteende i styrelserummen. Med människor man aldrig träffat och säkert aldrig skulle ha gjort heller om jag inte valt denna snickarkurs. Vänner för en stund. Det har sina poänger även om det inte är det viktigaste. Egentligen skulle man kunna stå där i sina snickarbyxor (ja, det är klart att jag har!) för sig själv hur länge som helst. Med hörselkåporna på. Och lyssna på sina egna tankar medan man arbeter med händerna.  

Får tacka min kära granne A för att hon drog med mig på detta. 
Hur har jag kunnat leva utan snickarkurs tidigare?
 

image95 image52  image51 

Här är mina alster hittills. De känner av sin omgivning nu, inför det stora färgbadet. Klaffbordet har jag halvkopierat från Ikea, Det tog trettio timmar att bygga! Lite knäpp är man allt... Ska visa igen när jag målat. Någon som har ideér om färgsättning?

Så här kommer en rekommendation. Börja snickarkurs!

(Alla bilder privata)

/BB

RSS 2.0