Jag går på snickarkurs en gång i veckan. Har jag glömt nämna att jag är mammaledig? I en dag till. Har varit hemma i ett år och börjar halvtid (man måste ju arbetsträna..) på måndag. Känns både roligt och lite ångestladdat. Här har jag gått och levt ett sorglöst och lyckorusigt familjeidylliv och nu måste man börja jobba... tur att jag har ett ganska kreativt arbete. Riktigt kul faktiskt att träffa alla arbetskompisar och dessutom liiiiiite skönt att komma hemifrån en stund om dagen. Min man ser också fram emot att få mer ensamtid med lillebror. (Nä, jag har inte hindrat honom från att vara pappaledig tidigare, detta upplägg var något vi kom överens om :-)) Och jag är inte ledsen för det. Jag har verkligen vältrat mig i ledigheten, Känns oerhört lyxigt så här på 40-årsstrecket...

Men få se då, vad skulle jag skriva om? Jo, just ja, min älskade snickarkurs (min man kallar det träslöjd... hrm).
Doften, dammet, lugnet, dånen från maskinerna. Känslan att jobba med trä som material, har ni tänkt på alla möjligheter som finns i en Malåbräda... Måste också nämna den fantastiska känslan på första träffen när jag frågade kursledaren om han trodde att jag skulle klara att göra ett klaffbord utan byggbeskrivning. Om det var realistiskt. "Visst, nog går det". Va! Jag är van att höra "Nej, det går inte, så kan du inte göra" av de flesta män jag känner när jag presenterar mina ideér. Jag var mycket imponerad. Fram till han sa att det har han lärt sig säga, han har tre vuxna döttrar och en fru. Dessutom kröp det fram senare att han hade tänkt tillägga "Det beror på hur länge du har tänkt hålla på...". Tur att han inte sa det då. Då hade jag inte haft mitt klaffbord idag. Eller också kanske jag hade köpt ett på Ikea (betydligt billigare och enklare kan tyckas...)

Kaffe och fika, skratt och samtal. Allt från roliga historier, snickare kan många, till kvinnligt och manligt beteende i styrelserummen. Med människor man aldrig träffat och säkert aldrig skulle ha gjort heller om jag inte valt denna snickarkurs. Vänner för en stund. Det har sina poänger även om det inte är det viktigaste. Egentligen skulle man kunna stå där i sina snickarbyxor (ja, det är klart att jag har!) för sig själv hur länge som helst. Med hörselkåporna på. Och lyssna på sina egna tankar medan man arbeter med händerna.  

Får tacka min kära granne A för att hon drog med mig på detta. 
Hur har jag kunnat leva utan snickarkurs tidigare?
 

    

Här är mina alster hittills. De känner av sin omgivning nu, inför det stora färgbadet. Klaffbordet har jag halvkopierat från Ikea, Det tog trettio timmar att bygga! Lite knäpp är man allt... Ska visa igen när jag målat. Någon som har ideér om färgsättning?

Så här kommer en rekommendation. Börja snickarkurs!

(Alla bilder privata)

/BB