Blod, svett och tårar

Mer vilja än vett och mer teambuilding än bodybuilding. Så kan man sammanfatta min första vecka som på-väg-till-det-mer-vältränade-välbefinnandet och vår viktminskningstävling på jobbet. Under dagtid tillsammans med arbetskompisarna är det bara roligt och en källa till många skämt och roliga samtal men på kvällstid kan jag verkligen hålla mig för skratt. Oj, vad mycket man stoppar i sig utan att tänka på det. Smärtsamt. Kan väl förklara en del också. Hursomhelst, det viktiga är välbefinnandet inte vikten. Alltså fokuserar jag på träningen. Fick nedanstående text i ett mail av min svåger i veckan, och jag lovar, jag skrattade så tårarna sprutade.... Imorgon ska jag träffa Peter, Step-ins egen Christo. Hur ska det gå?


En kvinnas VECKA PÅ GYM

Detta är tillägnat alla som någonsin försökt att få till en regelbunden
träningsrutin...

"Kära dagbok.
Till min födelsedag i år köpte jag en veckas personlig träning på det
lokala gymet. Även om jag fortfarande är i fin form sedan jag blev korad
till skolans främsta gymnast på gymnasiet för 43 år sedan bestämde
jag att det vore en bra idé göra ett försök.

Jag ringde till gymet och bokade upp mig med en personlig tränare som
heter Christo, som identifierade sig som en 26-årig aerobicsinstruktör
och modell för idrotts- och badkläder.

Mina vänner verkade nöjda med min entusiasm att komma igång! Klubben
uppmuntrade mig att föra dagbok för att kartlägga mina framsteg.
________________________________
Måndag:
Inledde min dag klockan 6:00. Svårt att komma ur sängen, men tyckte det
var väl värt det när jag kom till gymet och fann Christo väntandes på
mig. Han är något av en grekisk gud - med blont hår, underbara ögon
och ett bländande vitt leende. Woohoo!

Christo gav mig en rundtur och visade mig maskinerna... Jag njöt av att
titta på det skickliga sätt på vilket han instruerade sin aerobicsklass
efter min träning idag. Mycket inspirerande!

Christo var uppmuntrande när jag gjorde mina sit-ups, men min mage
värkte redan från att ha gått och hållit in den hela tiden han var i
närheten.

Detta kommer att bli en fantastisk vecka!
________________________________
Tisdag:
Jag drack en hel kanna kaffe, men jag tog mig tillslut ut genom dörren.
Christo fick mig att ligga på rygg och pressa upp en tung skivstång i
luften och sen satte han vikter på den! Mina ben var lite vingliga på
löpbandet, men jag klarade de två kilometrarna. Hans belönande leende
gjorde att det var värt all möda. Jag mår toppen! Det är ett helt nytt
liv för mig.
_______________________________
Onsdag:
Det enda sättet jag kan borsta mina tänder på är genom att lägga
tandborsten på handfatet och flytta min mun fram och tillbaka över den.
Jag tror jag har ett bråck i båda bröstmusklerna. Bilkörningen är OK
så länge jag inte försöker styra eller stoppa.

Christo var otålig med mig och insisterade på att mina skrik störde
andra gymmedlemmar. Hans röst är lite för KÄCK så tidigt på morgonen
och när han skäller blir det ett nasalt gnällande som är mycket
irriterande.
Det gjorde ont i bröstet när jag klev på löpbandet, så Christo satte
mig på trappmaskinen. Varför i helvete skulle någon uppfinna en maskin
som simulerar en aktivitet så gammalmodig som hissar? Christo sa att det
skulle hjälpa mig komma i form och njuta av livet. Han sa något annat
skit också.
_______________________________
Torsdag:
Rövhålet väntade på mig med sina vampyrliknande tänder som
exponerades då hans tunna läppar drogs tillbaka i ett hajleende. Jag
kunde inte undgå att bli en halvtimme försenad - det tog så lång tid
att knyta mina skor.
Han tog med mig för att träna med hantlar. När han inte såg det,
sprang jag och gömde mig på toaletten. Han skickade nån spinkig
kärring för att leda reda på mig.
Då, som straff, satte han mig på roddmaskinen - som jag sänkte.
_________________________________
Fredag:
Jag hatar den där jäveln Christo mer än någon människa någonsin har
hatat någon annan människa i världshistorien!!! Dumma, spinkiga,
anorektiska lilla skitaerobicsinstruktör! Om det fanns nån del av min
kropp jag kunde röra sig utan outhärdlig smärta skulle jag slå honom
med den.
Christo ville att jag skulle jobba med mina triceps. Jag har inga triceps!
Och om du inte vill få bucklor i golvet, ge mig för fan inte en
skivstång eller något som väger mer än en smörgås!
Löpbandet kastade av mig och jag landade på nån slags kost- och
hälsoinstruktör. Varför kunde det inte ha varit någon mjukare, såsom
dramaläraren eller körledaren?
________________________________
Lördag:
Satan lämnade ett meddelande på min telefonsvarare och undrade med sin
retsamma, gälla röst varför jag inte dök upp idag. Bara ljudet av hans
röst fick mig att vilja slå sönder maskinen med min almanacka, men jag
saknade styrkan att ens använda fjärrkontrollen och tvingades ligga elva
timmar i sträck och se Väderkanalen...
________________________________
Söndag:
Jag har bett kyrkans taxi att hämta mig för gudstjänsten idag så jag
kan gå och tacka Gud att denna vecka är över. Jag hoppas också att min
man kommer att välja en rolig present till mig nästa år - som en
rotfyllning eller en livmoderoperation. Jag säger fortfarande att om Gud
hade velat att jag skulle böja mig, hade han spridit ut diamanter över
hela golvet!


Gott Nytt 2010




Mina nyårslöften innefattar träning och färdigställande av ett antal påbörjade projekt. Visst är det en härlig tid av harmoni, denna tid mellan nyårsafton och trettondagen. Den tid på året då i alla fall jag är fullt övertygad om att detta år är det år allt ska hända. Redan efter trettondagen brukar däremot vissa av nyårslöftena blekna och jag börjar ifrågasätta om de verkligen var så genomtänkta....

Men inte i år. (Notera att det är några dagar kvar till trettondagen.) I år ska vi utmana varandra på jobbet. Och det kommer absolut att borga för framgång. Tävlingsinstinkten. På tre månader ska vi tappa tio procent av vår vikt. Låter som ett drömscenario och kanske lite väl i det ljusblå... Men faktum är att vi bytt lokaler på jobbet och är nu alldeles i närheten av Step-in. Det om något kommer naturligtvis att hjälpa oss att lyckas. Helt övertygad. I alla fall kommer ni alldeles säkert att få följa med på denna ytterst dallriga, jag menar darriga, färd genom min kommande rapportering.

Jag fick många fina julklappar, inte minst av mina barn, kära systrar och min mor o far. Men min roligaste julklapp är nog makens, en ritbräda till datorn. Har redan testat lite och det känns riktigt kul! Hoppas lära mig att använda den snabbt. Bilder lär komma.

Det finns kanske någon som undrar vart mina fågeltavlor tog vägen. De kommer tillbaka, jag hade bara lite problem med datorn och bilderna och lyckades inte riktigt få till det. Idag bjuder jag på lite fiskar istället. En illustration som var med i ett av mina arbeten på Berghs. Vad fiskar har med 2010 att göra? Ingen aning.

I övrigt känns det riktigt harmoniskt tycker jag =) Hur har ni det med nyårslöften?

Illustration: Marie 2009


RSS 2.0