Transpiration och inspiration

image268


Jag längtar till skolan och inskolningen till dagis börjar nästa vecka....!


Jag inser att detta är som att svära i kyrkan. Det är klart att jag helst vill vara med mina barn jämt men just nu håller mina barn på att driva mig och min man till vansinne! De bråkar, de lyssnar inte, de är otacksamma, de är obrydda, de är själviska, de är ja, förmodligen som de flesta barn (vill jag tro i alla fall)...

Efter en sommar utan nästan några regler; godis nästan när de vill, onyttig sommarmat, inga tider och ett allmänt kravlöst liv har förvandlat mina barn till krävande egoister och snudd på monster!
Ja, jag måste få skriva av mig min frustration...

Just nu känns det som att jag mest skriker till mina barn. Alltså är det jag som är monstret?!
Nej, i ren självbevarelsedrift och för barnens bästa måste nu här införas tydliga gränssättningar igen. Pronto! Förutom ordnade mattider, godis på lördagar, i säng kl 20?, osv. ska också spelfria, datorfria och TV fria dagar införas. De ska få förtjäna varje minut. Imorgon blir det allvarlig dialog med barnen. Back to reality. Hårt?

Jag blir bekymrad, milt sagt, när jag hör de senaste dagarnas protester från ungdomarna angående det nya förbudet mot mobiltelefoner i klassrummen. Med små barn har jag inte reflekterat över att det ens varit tillåtet. Vilka vuxna sitter och pratar eller sms:ar när det är möten i jobbet tex? Det är väl fullständigt SJÄLVKLART att man inte ska ha mobiltelefonen på i klassrummet?!! Men istället för förbud borde det väl vara varje lärares uppgift att ta upp frågan i klassen och komma fram till en gemensam trivsellösning? Jag trodde det var norm.

Vad är det som håller på att hända, ibland får jag känslan av att vuxna helt håller på att tappa respekten hos barn och ungdomar. Visst ska vi lyssna, men ibland måste vi väl kunna sätta tydliga gränser?! Det måste väl också vara i ungdomarnas intresse, att lära sig förhållningssätt och sociala regler?

En av mina söner skulle kunna spela xbox eller dator dygnet runt. Jag vet för jag har testat att låta honom hållas. Med tanken att det ska självreglera sig. Icke. Antar att det är som att ge en alkoholist obegränsat med alkohol... det fungerar inte. Jag måste sätta gränser. Varannan dag? En timme ute, en timme vid spel? Vilka regler har ni?? Jag fick rådet att helt förbjuda spel men då blir jag för vek.... det är ju det roligaste han vet.... nej, det klarar jag inte.

Imorgon ska vi reda ut regler. Det lutar åt varannan dag.

Från transpiration till inspiration.
Frånsett barnen när de är harmoniska (vilket de ju oftast är, bör väl tilläggas...jag börjar så sakta lugna ner mig nu.. hahahahaaaaa) så vill jag visa några bilder från min Piteås skärgård. Detta är min stora inspirationskälla när det kommer till min trädgårdsplanering. Jag bara älskar skärgårdens strama men vackra och egensinniga form. Stenar, gräs, vatten, sand och skog i härlig förening. Detta (både nedan och ovan) är bilder från Tallskär, en av sommarens härliga dagar på sjön.

image269


Stenskär - Piteås paradis

Det finns en plats i Piteå som jag tycker kvalificerar sig till en topplacering
bland världens vackraste. Då ska jag väl snabbt tillägga att jag inte sett
alltför många platser... Men Stenskär har definitivt något mycket speciellt. 
Vi brukar åka dit med båt några gånger varje sommar och varje gång blir
jag hänförd. Där finns så mycket att inspireras och bli lycklig av.  

image147


Rena naturupplevelser, mäktig horisont, spännande fauna, enkla men
vackra stugor med en historia att berätta, få färger men många nyanser.
Här finns det vilda men ändå harmonin, skapat av naturen men ändå
upplevs det, i sin skönhet och estetik, planerat av människan. Storslaget
och vidöppet men ändå intimt och varmt. Platsen som helhet väcker alla
mina sinnen och gör mig medveten i nuet på ett sätt som få platser gör. 

image148
     

Jag åker alltid därifrån insiktsfull och lycklig. Jag skulle kunna likna
det vid aktiv meditation. 
Barnen älskar också Stenskär, i synnerhet när det är så lugnt och
stilla som denna sommardag 2006.

image150

image151

image152



Alltid lika sorgligt att packa ihop och åka hem...


image92                   



/BB
image93
  
 

RSS 2.0