Jag kände plötsligt doften. Doften fick mig att minnas något jag glömt.  Känslan den väckte var nästan av lite nostalgisk karaktär. Jag mindes min första dag på jobbet för drygt fem år sedan. Förväntningarna, lite nervositet men mest nyfikenhet. Så var det idag också. Jag har förstås varit där och hälsat på tidigare under mammaledigheten. Men det är inte samma sak. Idag var det dags. Dags att ta tjuren vid hornen. Dags att återgå till att förtjäna sitt uppehälle.

När jag stiger in på mitt rum ser jag mig omkring. Jag måste städa. Jag lovar mig själv att verkligen rensa. Nu ska det gamla bort. In med det nya. Även om jag just nu bara har en vag aning om vad det nya kommer att vara så kanske städningen skulle få allt att klarna? Det känns viktigt. Mina arbetskompisar är underbara, jag känner mig efterlängtad. De är för gulliga. Och roliga, vi har alltid roligt tillsammans. Känner att jag saknat dem mer än jag trodde. Efter fem timmar och en god lunch tillsammans summerar jag första dagen och känslan jag har när jag åker hem påminner fortfarande om den där första dagen på jobbet. Förväntansfull. Men också en varm och glad känsla i maggropen. 

När jag kom hem idag färdigställde jag min kära tupp. Min man frågade just hur jag kom på att göra den och helt ärligt har jag ingen aning. Den bara dök upp i mitt medvetande och bad om att bli tillverkad. Det känns som att det är lite dalahäst möter lantgård....

/BB