Lillebror sitter som ett plåster på mamma som just anlänt, lagom trött efter arbetsdagen.
Puss och ett snabbt hej till pappa som gör en rivstart och åker iväg på kvällspass. 
"Upp, homma, homma.... mamma, homma", efter gosigt kramkalas vill den lille sonen komma upp på barstolen och hjälpa sin mor göra pannkaka (å då menar jag pannkaka av pannkakan...).
"Ihhhhh... mim, mim (min, min) skriker han och vevar med vispen i pannkakssmeten så att hälften landar på bänken. "Meja, meja" nu ska mer mjöl ner i smeten och det snabbt "iiiihhhhhhh....." tjuter den outhärdlige sirenen söte sonen när mamma tycker att det räcker... 

"Vajmt, vajmt" konstaterar lillebror sedan nöjt när mjöliga mamma skjutsar in plåten i ugnen samtidigt som hon i sista sekunden räddar mjölpåsen från att göra en oplanerad flygtur genom rummet och precis hinner fånga smörbyttan innan lillebrors näve lyckas gräva loss innehållet... 

Den tålmodige modern balanserar sedan tallrikar som värsta jonglören, försöker smidigt komma undan lillebrors långa armar medan hon vid sidan av dessa motoriska rörelser försöker lösa en tvist mellan storebror och mellanbror, typ vem som egentligen rev lego star wars skeppet först... och vems fel det egentligen var att en liten bit kommit bort... En tvist som, när mamman trött tänker efter,  ideligen kommer tillbaka i hennes och övriga familjens liv, bara förklädd i olika skepnader. Tätt återföljd av mammans (som tusentals gånger innan) försök att förklara att hon omöjligt kan välja sida då hon inte vet vem som gjort vad men att hon innerligen hoppas att de kan hitta biten tillsammans....osv. osv.

När maten så äntligen landar på bordet tar det en liten stund innan de båda större pojkarna hittar sin väg till köket. (Den lille har redan hunnit duka om tre gånger och uppfordrande uppmanat sin ömma väldigt irriterade moder att lyfta upp honom i hans kungastol.) Det är ju så mycket annat som bara måste göras först.... en oväntad legobit dyker upp, en boll råkar ligga så lämpligt just framför soffan.... varför inte spela lite boll innan maten...  eller kanske vi skulle ta och leka den där leken när man gömmer bollen under tröjan och rusar in i sovrummet och jagar varandra under sängen??

"Är den nygjord eller är den, hrm du vet, sådär uppvärmd typ?" mellanbror är alltid skeptiskt inställd till all mat - trots att han faktiskt råkar älskar pannkaka (o våfflor och plättar, variationen är stor =) så måste han ändå förvissa sig om att det är den bästa sorten innan han kan undslippa ett positivt utlåtande....

Lillebrors bordsskick skulle inte platsa bra på nobelfesten. Inte på någon annan middagsbjudning heller för den delen. Allt ska på hans tallrik. Han scannar lystet av bordet och är inte nöjd förrän ALLT på bordet i någon form förts till hans kännedom. Sedan äter han några tuggor innan han slutligen får för sig att bjuda på lite musik. Ivrigt spelande med skeden mot bordet eller tallrikskanten väntar han på applåderna. Om inte det är tillåtet så koncentrerar han sig istället på att få allt bort från tallriken. Ner på golvet bara. Varför ska maten vara på bordet? I tallriken? Nej, undra vad som händer om man istället häller ut det på golvet. Jaha. Mamma blev lite arg. Eller mycket arg. Py. Ett litet smutsigt finger åker upp i luften. Py. Lillebrors avväpnande fyande på sig själv och sina påhitt gör att mamma, nästan, inte kan bli så arg som mamma skulle vilja....
 
Några tappra försök till social samvaro under tiden som familjen duckar inför flygande pannkaksbitar avslutar så denna måndags underbara familjemiddag. Nu stundar hockeyträning för storebror. Efter 30 minuters kombinerad ständig påminnelse om vad som ska göras inför träningen (byta om), bortstädning av middag, blöjbyte och coachning av mellanbror som vill hitta en kompis att vara med, tre mindre avvärjningar av bråk och slutligen en smärre brottningsmatch för att få in alla i bilen när det återstår 3 minuter, är familjen äntligen på väg.

När mamman slutligen lämnat rätt son på uterinken frågar mellanbror mjukt "Men mamma, vad ska du nu göra? Blir du alldeles ensam nu? Går det bra eller blir du ledsen då?" 

På en gång är all irritation som bortblåst och allt förlåtet. Underbara unge. 
Faktum är att mamma skulle göra vadsomhelst (nästan) för att få vara ensam någon gång. En liten stund bara....