(O)viktigt
På kontoret:
Barbro: "Är det viktigt? Jaha, ja, nej vaddå disträ... Jaha, en helt ny organisation, ja det är väl ganska viktigt antar jag... " tittar förstrött bort ... (undrar om storebror vågar simma över hela bassängen idag...)
Chefen: "Antar?" förvånad rynka mellan ögonen.
Barbro: "Eh, ja, eller, jag menar, herregud det är ju jätteviktigt, har vi analyserat våra behov?" (men jag undrar om han fick med sig sina badbyxor.... neeeej, de hänger ju kvar i torkskåpet sen förra badet!!! *panik*)
Chefen: "Bra, jag ser att du är engagerad i den här frågan, och det bör vi alla vara..." uppmanande blick mot mina kollegor.
På det stora viktiga mötet:
Makthavare: "Vi måste lägga stor omsorg på denna frågeställning" söker bekräftelse med blicken bland de församlade.
Barbro: "Jaha, kan man inkludera barnomsorg i den frågan? plötsligt uppvaknande med frågande entusiasm. (undrar om lillebror vaknat? nä, klockan är bara ett...hoppas maken hinner dit innan han vaknar...ska ringa när kaffet kommer...) "Nähä, det är svårt när det gäller svartlutsförgasning... ok..."... moloken blick i golvet.
Kvinnlig chef: "Vi måste också få in jämställdheten i projektet - det är alldeles för många män som tar de betydelsefulla besluten" fordrande och upprörd stämma. "Vad säger din erfarenhet Barbro?"
Barbro: uppfattar först inte men rycker sig fri från funderingen om storebror skulle hem med en kompis eller gå på fritte idag... "Eh, jaaaa, det blev faktiskt mycket bättre sedan jag började jobba. Numer händer det att min man tömmer diskmaskinen utan att jag frågar.... " (varför ser de så frågande ut? vänta nu, det var något med beslut...) "Eller eh, jag menar, han har också börjat ta egna beslut om vilken middag vi ska äta..."
Medlidsam arbetskamrat: "Men åh vad bra Barbro, riktigt braaaa" tonar sakta ut meningen, hostar till och tar upp dagordningen.
I fikarummet:
Barbro: "Va?? Var det någon som sa något om att föda barn?? Ett tredje??" tittar glatt omkring.
Alla tittar bort, suckar kollektivt och börjar rafsa efter dagstidningarna. "Någon nämnde att de börjat färga garn och lyckades först tredje gången", berättar min snälla bordsgranne diskret.
*
*skrattar* Ser att du inte riktigt anpassat dig till ditt "nya" liv;)
Kram kram
När Ester var i magen så sa jag åt min man att jag föder ut ungen och sen får du var hemma! Hur skulle det gå med jobbet? Jag kunde ju inte vara hemma med barn!
Sen fick jag komplikationer och blev allarligt sjuk och sjukskriven redan i vecka 12... Hur skulle jag göra med jobbet? Jag var tvungen att anpassa mitt liv efter sjukdomen och graviditeten och jag satt mig ner och gjorde ingenting... till slut så lärde jag mig det.
Nu har jag ingen aning om hur jag ska kunna jobba igen :-)
Det går nog bra ska du se, du har ju gjort det förr.
Stor kram till dig från Ester och mig.
Underbart inlägg! Det kommer nog att bli bättre om ett tag, tänk i morgon är det fredag;)
* Kramisar från mig *
GULLIS!!!!
Kan tänka mej att det tar ett tag att komma in jobbrutinerna,och släppa tankarna på dom där hemma =) men det blir nog bra ska du se!! Underbart inlägg...det är en lisa för själen att läsa det du skriver! Ang våra teakmöbler så oljar vi dom inte...och dom har fått stå ute året om..till våren får dom sej en omgång med högtrycken! Tycker om när träet blir så där grått och silvrigt!! Äntligen fredag...ha en underbar helg med familjen och
kram!!!!
Jag vet hur det känns, lite svårt att samla tankarna på (o)viktigheter på jobbet, men man kommer väl in i det...jobbar du heltid nu eller?
Så roligt, om att vara där men vara någon helt annanstans!! Men var sjutton jobbar du någonstans...barnomsorg/svartlutsförgasning??
Gillar ditt nya sidhuvud!!
Vicke: Nä, hahahahaaaa.... det är en omställning! kram Estersmamma: Ja, tänk hur man kan anpassa sig... och tur är väl det... nu har det gått en vecka och det känns faktiskt bra, rätt kul också att vara tillbaka och odla sina vuxenrelationer lite mer... kramar till dej Erika: Ja, härligt, idag är det fredag! Har varit och hyrt film och köpt godis, laddar för en riktig hemmamyskväll...=)kram My: *skrattar* tack detsamma!! Tina: Å vad bra, nu ska jag ta det beslutet dvs. att sluta olja in våra också, har velat hit och dit... men jag gillar också det silvergrå... kramar Ellasmamma: Jag jobbar 75%, första veckan avklarad!! =)) Maria: Ja, det kan man undra :D !! På en mycket varierad arbetsplats... tack, roligt att du gillar den!!
Du skriver helt fenomenalt!!! Så underbart att läsa!
Precis så är jag med. Tankarna är ofta hemma numera på jobbet. Trevlig helg!
Oj..ha ha..du skriver helt underbart! Kan tänka mej att jag hade varit precis likadan som du..=) Trevlig Helg! Kram
=)
Det var dagens bästa!!
...med tanke på att klockan är åtta på morron så fattar du väl hur fantastiskt bra skrivet det var...?
Ha en skön helg!!
Anna, Karin, Johanna och Maria: Vad glad jag blir över era snälla kommentarer!! De värmer gott i ösregnet... ni är underbara! kramar o rolig lördag på er
Klockrent! Sådär är det ibland. Det är liksom sviterna av att vara mamma. *fniss*
Kram Lallis
Hihi, jag känner igen mig alltför väl!
Tankarna på annat håll alltså?
Tycker du verkar vara en högst normal arbetstagare, man har ju faktiskt ett pågående liv vid sidan av sitt arbete också :)
Vilket underbart inlägg! Tack för dagens första "framför-datorn-skratt"! =)
