Vänskap
Var på vårfest med jobbet i förrgår kväll. Efter en UNDERBAR middag som Bryggargatans Restaurang och Bar levererat påbörjade jag och några arbetskompisar en intressant diskussion.
Har ni någon gång reflekterat över hur snabbt vänskap kan utvecklas när man känner på ett mer eller mindre instinktivt plan att man tycker om någon riktigt mycket?
Vänskap. Personkemi är namnet på själva formulan, inget nytt i sig, men likafullt är det ett fascinerande och ett outtömligt ämne att fundera kring. Det finns i mitt tycke tre varianter av personkemi/vänskap; ögonblicklig, efter några gånger och slutligen efter åtskilliga gånger, kanske år... sedan finns det såklart ett spektra mellan ytligt artig till djup och innerlig.
Personkemi och vänskap är väldigt likt förälskelse... på många sätt är det ju faktiskt en form av förälskelse när man tänker efter... en av likheterna kan sägas vara att om vänskapen/förälskelsen är ögonblicklig kan den fort avta men tar det istället åtskilliga gånger innan den uppstår är det mer troligt att den håller i sig i många år....
Jaha, tänker nu mina kära vänner som läser... vad är det nu hon vill säga... och vilken "grupp" tillhör jag? Eller, är hon så desperat efter vänner att hon nu börjat analysera för att få flera (åh,kolla rimmet =)
Ja, det kan ni ju grubbla på... =) hehehe..
Men vad är det då som framkallar vårt ömsesidiga gillande?
Lika intressen? Samma kön? Lika jobb? Lika "utseende"? Lika familjeförhållanden? Lika uppväxtmiljö? Lika ekonomiska förutsättningar? Råkar vara grannar eller arbetskamrater, dvs. kan inte undvika varandra?
Vissa vänner väljer man vissa andra får man. Med stigande ålder (det låter alltid som att jag är så lastgammal när jag drar upp min ålder......aaarrrgggh.... men vaddå, man blir faktiskt klokare med åren...) blir jag jag alltmer glad och lycklig över de vänner man får efter vä'gen. Nästan som en oväntad gåva. Överraskad...och glad som känns i magen. Skillnaden? Ja, när man är liten ägnar man hela sin tid (nästan) åt att odla vänskap och kamratskap och har då större utrymme att själv välja sina vänner. När man blir äldre och "vuxnare" gör man allt för att i alla fall behålla några av sina barndomsvänner men hamnar också i situationer där nya vänskaper kan dyka upp utan att man anstränger sig (ja, det är klart att man vill vara vänner med alla, jag menar inte så.... men att det blir något mer.. ni vet "riktig" vänskap).
När klickar det då? För att knyta an till framkallandet av vänskapen enligt ovan så undrar jag om det inte ändå är humor och lika grundvärderingar som är mest avgörande? I alla fall när det gäller ögonblicklig vänskap. Har ni någon gång varit i en situation där något hänt, någon har sagt något och JUST då får ni ögonkontakt med någon i rummet och, "klick", märker ni att den personen skrattar/reagerar på precis samma sak som du? The moment of true person chemistry.... (lite svengelskt men vaddå?)
Grundvärderingar i betydelsen, likartad inställning till problemlösningar, etiska ramar, uppfostran eller andra "teorier" som vi alla lever efter men kanske inte är så medvetna om? Men håll i er, nu blir det komplicerat... det behöver ju inte vara så att man alltid tycker lika. (Hrmmm, motsägelsefullt?!) Tvärtom kan den andra personen inte alls hålla med dig, men det är ÄNDÅ något i hur ni resonerar som gör att ni respekterar/tycker om varandra. Det är nu jag tappar tråden lite... men fortsätt läsa för all del... =)
Mitt resonemang bygger på uteslutningsmetoden. Jag har vänner som inte alls är speciellt förtjusta i trädgårdsarbete, snickerier eller bloggande för den delen... alltså tycker jag man kan utesluta gemensamma intressen. Jag har vänner som inte har barn, vänner som bor 150 mil härifrån, vänner som jobbar med helt andra frågor, vänner som inte alls har samma åsikter som mig.... osv. Nej, humor och grundvärderingar bygger vänskap.
Men vet ni vad som är ÄNNU mer intressant? Jo, varför man ibland instinktivt INTE tycker om någon. VAD kan det bero på? Motsatsen? Dvs. inte samma humor och grundvärderingar. Nej, jag tror att man då måste söka mycket längre ner i det egna jaget.... det är något annat som spökar.... något som den andra personen triggar fram som vi inte är så medvetna om hos oss själva och som vi kanske inte heller är så stolta över... (Kan det vara fördomar, hörsägen, utseende mm???) Men det kanske vi inte ska gå in på denna sena lördagskväll. .... inlägget blir för långt...
Eller vad säger du? Vore jätteintressant att veta om du någon gång känt av den där omedelbara personkemin och reflekterat över vad den kan ha berott på?
Bilden ovan. Jag har bytt till nya "vardagsgardiner" i vardagsrummet idag. Tidigare hade jag kopparbruna sidengardiner som visserligen var mysiga under vintern men nu bara kändes fel... Nu ska ljuset in... och wow vilken effekt det blev med vita genomsläppliga gardiner. Helt underbart... OCH avskyvärt när mina smutsiga fönster blottades.... men det är en annan historia... VAR glada att jag inte visar er resten av huset... alla saker som fick tryckas in i köket för att dessa "välstädade" bilder skulle tas... hahahahaha.... OM ni undrar varför jag inte har något fint på bordet (vilket ni gör, eller hur???hehehehe... not...) så beror det på min klåfingrige son som inte lämnar en pinal därhän... om ni tittar noga på bilden ser ni hans hand som hunnit greppa fjärrkontrollen.. hahahaha... tur att han är så söt. Han är förlåten...
Glad lördag på er,
kramar
Jag ser lillens kvicka hand norpa fjärrisen och samtidigt ser jag två golvvaser med blockljus och en kruka med tyngdpunkten upptill!!! HUR lyckas de stå kvar??? Aha! GOLVLIM!
Intressant ämne! Jag var inne på liknande ämne i ett inlägg om att vi alla kan mötas mer demokratiskt via bloggen. Det är våra åsikter och tankar man möter först. Hos de flesta. Utseendet blir inte en barriär. För det BLIR det i verkliga livet. Vissa kanske avfärdar mig för att jag inte SER UT att vara deras stil. Och jag avfärdar andra av samma skäl.
Men vänskap finner man ofta där man mins anar det!!!
Jag är en sån som ofta blir vän med motsatser. Yrkesmässigt, bakgrundsmässigt osv. Däremot har vi ofta samma humor och liknande sätt. De som inte förstår sig på min lite råa humor brukar dra sig undan. Jag är expert på att "häva ur mig" saker. De som inte fattar skämten brukar försvinna. Men de som söker aktivt att bli vän med mig, är ofta av den typen som fallit för min typ av humor och lite "burdust rättframma" sätt. Själv söker jag mig som regel till människor som är sig själva. Har väldigt svårt att umgås med de som har för välputsad fasad. Men det är säkert en fördom hos mig. Bakom den putsade och välansade fasaden bor säkert jätteroliga människor, kanske...
Jag märker att jag mer och mer öppnar mig för alla sorters människor, ju äldre jag blir. Det berikar mig att få lära känna ett vitt spektra. Det är väl också en erfarenhetsgrej, man lär sig att de man tycker om finns överallt.
Jag känner att jag inte har någon röd tråd...är så himla trött.
Så jag slutar utan att fått sagt nåt...Godanatt!!!
Så snyggt...ljust å fräscht.
Å vilka fina ljusstakar!!!
Du är så klok! Det stämmer så bra det du skriver!
Jag har en kille på mitt jobb & han & jag är så olika, tycker olika hela tiden & vi diskuterar om allt! ...men vi respekterar varandra å jag uppskattar honom så mycket, sen finns de såna som inte kan förstå hur jag kan gilla honom eftersom vi verkar "diskutera lite hett" emellanåt! (diskuterar man hett å tycker annorlunda verkar många tra att man bråkar å är ovänner) Men det känns som ett givande samtal när man disk. med honom, det ger en något...man växer på nåt sätt....
Sen finns det människor som jag inte kan med, som får mig att må jättedåligt! Det går inte att säga vad det beror på... Nu har jag ingen sån som jag umgås med men om man är på en möhippa t.ex så kan det finnas ngn där som man känner att nä...det funkar INTE mellan oss..Jag kan faktiskt få ångest av endel personer. Nu händer det väldigt sällan. Typ flera år sen, men det händer.
Däremot älskar jag att träffa vänner från grundskolan...vet inte vad det är men gamla kompisar man haft genom åren...man har så många minnen att plocka fram åt varann....Man behöver inte prata med varann varje vecka eller ens varje månad men man vet att dom finns där alltid...
Äh...Det blev lite invecklat men jag trycker iväg det här nu.
Men ett intressant inlägg av dig måste jag säga!
Go natt från mig!!!!
Ett tillägg.
Jag är superintellektuell.
Synd att ingen tror det om mig nu.
Linda Rosing har förstört mitt rykte va??
Tror du jag kan stämma henne???
Å du.
Hälsporre e inte å leka med.
Måste nog amputera bort hela benet sa doktorn.
......eller nåt sånt.
=)
Ja du, Persilja, faktum är att lillebror hade omkull just den "krukan" vid städningen.... men ibland blir jag lite tjurig och låter saker och ting stå kvar ändå... Det är samma med mig, jag öppnar mig också allt mer för alla typer av människor, man får ju så mycket tillbaka!! Mariakoden, jag känner igen mig i din beskrivning av "relationen" med killen på jobbet. Jag ÄLSKAR att diskutera, och det får gärna gå hett till, det bara triggar mig! Men det är också som du säger det finns många som reagerar på det, tror att man är ovänner när det i själva verket är just de människor som "vågar" ha åsikter som jag tycker om bäst!!! På jobbet tex, har vi en rå men hjärtlig stämning, underbart roligt! Självklart betyder barndomskompisarna mycket! Precis som du säger är det så okomplicerat kärleksfullt! Man vet, man behöver inte förklara så mycket... man känner varann utan och innan... jag är så innerligt GLAD för mina vänner som jag har kvar sedan barndomen, puss på er!! Måste nog göra fler inlägg om ämnet, känner jag.... Ja, nu har din INTEllektuella bubbla spruckit... =), så går det när man ska vara folklig och samla skvaller.... hahahahahahaaa... Nåja, det går nog att tvätta bort med lite smarta uttalanden om boken sedan... hahahahahha
vad fint och vårfräscht du fick det! Blir lite nyfiken...är det månne en Ulrika Hyman som stoltserar längst fram? Och isåfall VAD är det, en vas eller? Har nämligen själv en stor urna i svart/vitt med ormar, ansikten och annat på och undrade om du hade en likadan? Orkar inte just nu göra ett inlagg om vänskap, kommentar-rutan räcker inte till :)... har precis som du många funderingar och tankar kring det men jag har lämnat en hel del av uppväxtens kompisar bakom/bortom mej...flera finns kvar/är återupplivade men många har jag vuxit ifrån...nåja den romanen tar vi en annan kväll - nu kallar tvättstugan! (ps, ta med dej den STORA börsen till Rydlinge, man bara måste köpa typ ALLT för att inte tala om all kunskap man får om buskar och träd-deras specialitet!)
Hej Barbro
Har just upptäckt bloggarnas underbara värld och fastnade genast för din blogg. Du skriver fantastiskt bra och det känns roligt att läsa om dina tankar kring familjen. Har själv tre pojkar på andra sidan stan..
kram
Jadå, det är Ulrika Hydman-Vallien och blomman kommer från en vas jag har. Svart blomma på vit botten, jättefin. Varmt välkomen "trebarnsmorsan", jätteroligt att du hittade till min blogg!
Hej barbro
Vad vårfint det blev med de ljusa gardinern!
Måste nog sätta upp ljusa gardiner i köket ialla fall!!
Go`natt!
Kan bara instämma med de andra, jätteljust o fräscht. Jag har dresserat maken så han tvättar fönstren, så slipper han mina utbrott när jag försöker *skratt*.
Jätteintressant och välskrivet inlägg och ett ämne som är i högsta grad intressant. Har inga kompisar kvar från grundskolan, flyttade hemifrån tidigt och har sedan bott längre tid på två orter. Väldigt svårt att skaffa vänner när man inte går i skolan längre utan det var först när jag fick barn som det lossnade och man kom i olika föräldragrupper. När sedan barnen började skolan blev det svårare att hitta gemensamma punkter för att träffa nya människor. Vid några tillfällen har jag känt precis så som du beskriver det att det blev "kärlek vid första ögonkastet" om man nu kan säge så om en kompisrelation. De kompisarna har jag kvar fortfarande och det är svårt att säga varför det blev just dom men för min del har nog värderingarna mycket med i spelet. Sedan att vi har olika livsstilar och intressen blir sekundärt, vi kan mötas över "gränserna" ändå. Visst är det extra roligt när man får kontakt med ngn med samma intressen också, då kan man fullständigt ge sig hän sitt intresse tillsammans med ngn som uppskattar att prata i timmar om frösådder o planteringar (till skillnad från maken o vissa andra kompisar *ler*). Vänner är alltid ett intressant ämne. På den mindre orten norrut som jag bodde i 11 år var det nästan stört omöjligt att få kontakt med nya människor, kändes som om de redan hade tillräckligt många?? De vänner som jag lyckades skaffa mig var allihopa inflyttade och således i samma situation som mig. Är det så att vissa undviker att lära känna nya vänner då det inte finns plats för fler??
Hellre få nära vänner än många bekanta. Jag är jättenöjd med hur jag har det men blir lika glad varje gång jag lär känna någon ny härlig person.
Vänner kan man aldrig få för många av!
I helgen har jag varit bortrest och där kommit att prata med en kvinna och det bara flöt på.Känns som att jag har känt henne längre än de timmar vi träffats.Klick i vänskap.Sen får tiden utvisa hur fortsättningen blir.Jag känner mig också mer öppen för olika människor ju äldre jag blir och tycker att människor är intressanta.Sen finns de såna som jag inte vill ha i min närhet. Jag respekterar dem men väljer att inte umgås med dem för att jag mår dåligt deras sällskap.Varför fokusera mig på dem då när de finns andra som jag mår bra med? INtressant inlägg som du har skrivit. Ha en underbar dag
Ingegerd: det skulle nog bli fint hos dig! Men jag tycker om dina linnegardiner...
Maloppa: Jag hade turen att min barmhärtiga moder tog sig an fönstren, TACK för det, hatar att putsa fönster. Min man skulle aldrig ta i en fönsterskrapa... tror jag... har aldrig ens kommit på att fråga.. så jämställd är jag?! hrmpf...
Absolut är det roligt med vänner med samma intressen. Det kanske är så att det "optimala" är just att ha en blandning av olika personligheter och intressen? Alla mina vänner bidrar i alla fall med många värdefulla delar till mitt välmående. Hoppas jag bidrar till deras! Har faktiskt hört det där med att inflyttade i Piteå också kan uppleva det svårt att komma in i "kompisgäng"... det är inte bra! Sant. Hellre få nära vänner än massor av bekanta... kramisar till er alla som tar er sådan tid att svara på mina inlägg! Långa och intressanta resonemang...
My: Nej man ska undvika människor som tar mer energi än de ger...
